Gay Flag

HBTQ-Frågan och Kväkarna

Det svenska samfundet bildades 1937. Fram till 1944 var homosexuella handlingar olagliga i Sverige. Klassificeringen av homosexualitet som sjukdom och psykisk störning togs bort 1979 Samkönade äktenskap legaliserades 2009.

I december 2007 skrev kväkarsamfundet ett yttrande till stöd för lagen som var ute på remiss:

”Vårt samfund har alltsedan 1600-talet haft en grundsyn på äktenskapet som ett andligt förbund mellan två likar. Under 1900-talet formades en tradition av att även par av samma kön kan avge äktenskapslöften inför församlingen och att detta förbund har samma innehåll och värde som ett förbund mellan par av olika kön.

Den svenska debatten har givit ett förvånansvärt stort utrymme åt de religiösa samfundens syn i denna fråga och vårt yttrande kan tyckas vara ännu ett ovälkommet bidrag från religiöst håll. Vi hoppas dock kunna hjälpa till att nyansera bilden av att alla de äldre samfunden vänder sig mot en utvidgning av äktenskapsbegreppet. Vi menar att även par av samma kön kan ingå äktenskap.

Till detta yttrande bifogas samfundets stadgar där kapitel 10 utgör vigselordningen.

Där definieras äktenskapet sålunda:

Äktenskapet är ett kontrakt som slutes i Guds närvaro under en andakt. Det är ett förbund mellan två älskande människor och syftar till ett troget kamratskap och ömsesidigt växande.

HBTQ-människor välkomnade i samfundet

Äldre medlemmar berättar att allt sedan samfundets bildande har medlemmar levt i samkönade relationer. Det var en ”hemlighet” som alla kände till men inte pratade om. I många fall har de också haft framträdande roller, vilket säkert gjort det lättare att gå emot fördomar. Därför har frågan om samkönade äktenskap varit utan spänningar inom samfundet. När vi formulerade vår vigselordning var det självklart att språket skulle spegla vår öppenhet mot samkönade äktenskap. Jag får intrycket att hos kväkarna har hbtq-personer överlag känt sig välkomnade och accepterade.

Kväkarnas syn på äktenskapet

I vigselordningen finns citat som speglar hur Vännerna ser på äktenskapet. Ett av de mest grundläggande är detta av George Fox, 1669:

10.1.2 ”Den rätta föreningen i äktenskap är herrens verk allena och icke prästers eller fredsdomares, ty det är Guds förordning och icke människors; och därför kunna icke Vännerna säga att de skulle viga dem samman: ty vi viga ingen, det är Herrens verk och vi äro blott vittnen.”

Denna inställning har format hur en kväkarvigsel går till.

”En kväkarvigsel är mycket enkel – en stilla andakt under vilken paret inför Gud och de församlade avger sina löften och där alla närvarande fungerar som vittnen.”

HBTQ-frågan osynlig även hos kväkarna fram till 60-talet

Även internationellt inom de olika kväkarsamfunden var homosexualitet en fråga som ingen talade om även om man visste att den levde under ytan. I början av 60-talet gick det inte längre att låtsas att allt var som det skulle. En grupp engelska homosexuella kväkare hade märkt att samfundets Äldste inte hade något att säga till de Vänner som ville tala om sina sexuella problem.

Gruppen som då redan hade träffats regelbundet i flera år kände att det behövdes ett helhetsgrepp på detta med sexualitet som inkluderade den homosexuella på ett jämställt vis. Samhällets och den traditionella kristna moralen, som även levde inom kväkarsamfundet, var hindrande. Genom kväkardiscipliner för djup inre urskillning ur gemensam andakt och samtal kunde man samla sina erfarenheter. Man påbörjade kartlägga och undersöka sexuella relationer som sådana. En viktig drivkraft var att föröka komma fram till vad kväkarna hade att säga till de människor vars sexualitet fördömdes av samhället och som kunde råka ut för attacker och förtryck om de öppet ville uttrycka sin kärlek. Det ledde fram till ett mycket viktigt dokument kallat ”Towards a Quaker view on sex”, 1963.

”Towards a Quaker view on sex”

Grundtankarna i dokumentet var det går inte att fortsätta att fördöma och osynliggöra något som existerade och alltid har existerat. Kärleken och omsorgen om varandra är viktigare än kön. Brist på kärlek och möjligheter att få älska är förödande. Det är alltid fel när någon exploaterar en annan, dvs. utnyttjar en annan människa för sina egna syften, vilket kan ske både i heterosexuella och homosexuella relationer.

Kväkardomens möjligheter till öppet sökande

Gruppen såg kväkardomens inneboende möjligheter att skapa öppenhet i frågan.

Dokumentet innehåller ett djupt och ärligt sökande som inte är i yttre och formell betydelse. Det gör att sanningen bottnar i djup erfarenhet.

Vi är alla olika men jämlika inför Gud, vilket kväkare visste erfarenhetsmässigt redan från starten på 1600-talet. Det har lett till en lång och stark tradition av jämlikhet.

Det finns en öppenhet för en kontinuerlig uppenbarelse av nytt ljus, vilket innebär att vad Guds vilja eller Kärleken begär av oss inte är fastslaget en gång för alla. Om varje religiöst uttryck är öppet för kritisk granskning blir det lättare att kasta av sig fördomar.

Eftersom Vännerna ej skiljer på sekulärt och sakralt är hela livet bärare av det sakramentala. Så även sexualiteten som ses som Guds gåva till människan. Den kan vara en positiv kraft och ett fullödigt uttryck för kärlek mellan två människor, inte på grund av kön, utan genom den anda av åtagande och djup som finns i intentionen.

Kväkarna anser att ”det finns det av Gud i alla människor”

Kväkarna har ingen trosbekännelse utan söker den egna, direkta erfarenheten av Gud, bortom dogmer formulerade i ord. En konsekvens av kväkardomens bärande livsprinciper om sanning, enkelhet, gemenskap, jämlikhet och fredskulle kunna tolkas så här. Att förstå sanningen om vem jag är och hur min sexualitet ser ut och vill uttrycka sig är grundläggande. Det blir mycket enklare om jag får älska den jag vill och på det sätt som känns naturligt. Det är viktigt att kunna ingå i gemenskap med andra och känna att jag precis som alla andra får plats som jag är. Genom att arbeta mot rädsla och fördomar som homo- och transfobi kan vi skapa jämlika villkor som är en förutsättning för rättvisa. Då kan vi tillsammans bygga en fredligare värld. 

Internationellt perspektiv

Världen över finns det två huvudlinjer för kväkardomens inriktning: den liberala kväkardomen med sina stilla andakter med tystnaden i centrum och den evangelikala kväkardomen med mer traditionell kristen grund i Bibeln och predikande pastorer. Förenklat kan man säga att de liberala samfunden är förenklat accepterande inför hbtq-personer medan den evangelikala grenen är fördömande.

Olika nationella samfunden har sina processer egna beslutsprocesser, så det går inte att tala om en kväkarsyn på en viss fråga. När ett lands kväkarsamfund uttalar sig säger man att det är ”årsmötet” som står bakom.  

1975 uttalade sig Australiens årsmöte om att de ”fordrar en lagändring som eliminerar diskriminering mot homosexuella” och tillade: ”Detta uttalande görs i ljuset av samfundets önskan att avlägsna diskriminering och förföljelse i samhället. Samfundet vädjar till människor att söka mer kunskap och förståelse av variationen i mänskliga relationer och bekräfta värdet av den kärlek som finns i dem alla. ”

1982 i Seattle gifte sig det första homosexuella paret i ett andaktsmöte.

1992 beslutade Nya Zeelands årsmöte att söka formella vägar för att stödja en variation av relationer, inklusive homosexuella förhållanden. De har sedan 1994 genomfört ceremonier för samkönade relationer.

2009 uttalade det brittiska årsmötet sitt stöd för samkönade äktenskap. De hänvisade till Fox, ”äktenskap är Guds verk och vi är endast vittnen”, och påbörjade genast ett lobbyarbete mot regeringen för att få till stånd en lagändring. Det var då inget svårt beslut, men processen hade pågått i 22 år.

2012 var det irländska årsmötet delat i frågan om samkönade äktenskap men de inkluderade ogift gay partnerskap i avsnittet om ”familjen och relationer” i sin bok för vägledning: ”Quaker Life – the Christian Experience of the Religious Society of Friends in Ireland”.

De stora evangelikala kväkargrupperna i USA är genomgående emot samkönade äktenskap. Östafrikanska länder med många evangelikala kväkare, som Kenya, Tanzania och Uganda länder, är också starkt fördömande av homosexualitet.

Röster förr i det svenska samfundet

En äldre medlem i samfundet berättade för mig att röster i frågan började höras någon gång under 70-talet. Det kunde låta ungefär så här:

”Det viktigaste av allt är kärleken. Vi ska inte döma.”

”Kärleken…där måste alla få bestämma själv. Det är viktigt hur man känner. Ingen ska dömas.”

Röster idag

I kväkarnas årsskrift ”Erfarenheter” från 2014–2015, finns en artikel kallad ”I själ och hjärta queer – och kväkare” som är skriven av Sanna Fogelvik och Sebastian Lönnlöv. Jag har saxat lite ur den artikeln.

Samfundet som en plats där jag blir välkomnad och accepterad

”Att få plats någonstans med allt jag trodde på och allt jag inte trodde på.”

”Samfundet varit en plats där många hbtq-personer genom åren känt sig trygga och inte ifrågasatta.”

Tro och sexuell identitet

”Bejakandet av min sexuella identitet gått hand i hand med andlig erfarenhet. I min relation till Gud är jag som jag är, och den relationen har bidragit till att jag kan acceptera mig själv.”

”Religionen och hbtq-identiteten stöttar varandra. Jag tror inte att man kan nå någon riktig trygghet och säkerhet som religiös och hbtq-person kan uppnås förrän just precis då: när tro och identitet stöttar varandra.”

Det är tragiskt och provocerande hur sexuell läggning och könsidentitet är stora frågor i religiösa sammanhang.”

Om att bemöta homo- och transfobi

”Jag försöker inte att fördöma utan bara stå för min hållning och ha tillit till att det gör intryck även om personen inte visar några tecken på det. Min hållning kan få innehålla vrede men aldrig hat, fortsätta bemöta personen som en människa med vilken kan vara ense i andra frågor. Arbetar med mig själv hur illa jag tar vid mig.

När jag möter hat, attacker mot min identitet, så är det som svårast att se människan bakom. Jag är rädd och arg och kan inte möta dem alls hur gärna jag än skulle vilja.

Lätt att hamna i samma ställning som många homofober har till homosexuella. Jag älskar människan men hatar handlingen.”

Kväkardomen är queer

”Jag är queer, väldigt flytande bortom kategorier, mallar, rätt och fel, falskt och sant. Bara en slags öppenhet som rymmer så ofantligt mycket. Den liberala kväkardomen (även den konservativa) är i själ och hjärta queer. Att komma bortom ritualer, mönster, öppna upp för något annat, något som inte behöver bindas in. Att gud/tro inte ryms i en form man måste finns sin egna väg dit.”

”För mig erbjuder kväkardomen ett ramverk för lyssnande och utforskande av det gudomliga. Lyssna på mina egna erfarenheter och inte för snabbt tolka in dem i givna mallar.”

Av Torbjörn Söderquist