Årsmöteshälsningar 2012

Årsmöteshälsningar 2012

Att åstadkomma enhet och samtidigt erkänna mångfalden inom och utanför samfundet är en utmaning för kväkare runtom i världen. Temat för Intermountains ÅM var ”Arbete mot rasism: hjärtats arbete inom oss”. Immigration är en viktig fråga för ett årsmöte där 550 engelska mil gränsar till Mexiko. Närvarande vid årsmötet var också ett antal mexikanska Vänner som gav sitt perspektiv. Tillsammans utforskade de sina fördomar och försökte hitta ett sätt att ”praktisera strikt sannhet”. De påminner oss om vad Jesus själv sa: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig” (Matt. 25: 35). De kom fram till att säga att sanningen besegrar rädslan.

Kväkare i Northerns ÅM hade liknande tankar. Deras tema var ”Från främlingskap… till kärlek”. Årsmötet inleddes med att gästande Vänner från El Salvador ledde alla deltagare i sång: de sjöng ”mi corazon entona la cancion … cuan grande es el” – O store Gud” på spanska. Bakgrunden till årsmötet var politisk oro i Minnesota och Wisconsin. Många medlemmar hade demonstrerat mot nedskärningar och för att försvara arbetares rättigheter, sociala skyddsnät och jämlika äktenskap. Tillsammans diskuterade de hur vi kan utmana privilegier. Årsmötet jobbar också på att skriva sin egen kväkarbok.

Enhet och mångfald var också ett tema för Ohios ÅM. De citerar romarbrevet (15:5-7): ”Måtte uthållighetens och tröstens Gud göra er eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni alla med en mun prisar vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära.” De tidiga kristna byggde sin gemenskap genom bön, bibelstudier och andakter. De säger oss att det inte är vår egen styrka, men Jesus’ makt som kan besegra synd och död. Vår uppgift är att älska varandra och att söka Guds ledning, kärlek och inspiration. Gud är med oss för året som kommer, liksom Han varit året som gått.

Under året som gått har kväkare samlats till en Världskonferens i Kenya. Temat för Världskonferensen var ”Att vara salt och ljus: Hur Vänner kan leva Guds rike i en bruten värld”. Det var ocksa temat for Nederländernas ÅM. Inspirationen för temat kommer från Matteus (5:13): ”Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.” I Bergspredikan visar Jesus oss hur vi ska leva. Som kväkare strävar vi efter att bygga fred och att följa våra vittnesbörd om sanning, enkelhet, jämlikhet och rättvisa. Men vi måste också se hur vår frihet alltför ofta skapats med våld. Våld pågår ständigt, till exempel i Palestina. Vi måste hitta ett sätt att leva i världen, men ledda av Anden.

Världskonferensen var också inspirationen för Schweiz ÅM. Deras utgångspunkt var Vännernas Världskommittés världsomspännande konsultation om global förändring. Mot den bakgrunden såg de en fotopresentation om migration, resurser, energi, klimat, industri, finanser, hunger, barnarbete, modernt slaveri och jordbruk. Schweiziska Vänner har ägnat det senaste året åt samtal runt Världskommitténs frågor om global förändring och har ofta funnit det svårt att hitta svar. De säger: ”Eftersom vi lever i en del av världen som rankas högt vad gäller konsumption av världens resurser tycker vi att det är olämpligt för oss att ge råd till andra och att vi behöver arbeta på hur vi kan minska vårt användande av planetens resurser.”

Liksom varje år har ett centralt tema i årets hälsningar varit att balansera tro och handling, bön och aktivism. Temat för Illinois ÅM var ”När vägen öppnar sig: att hitta vägen framåt i ljuset”. Deras huvudtalare uppmuntrade dem med att säga att ”om det leder dig till bekymmer leder det dig också därifrån”. Årsmötet samtalade också om anti-rasism och om vilka hinder som finns för att välkomna Vänner med olika hudfärg och andra typer av mångfald. De hörde en historia om hur giraffen försökte välkomna elefanten. Många deltagare delade med sig av sina erfarenheter av det gudomliga och bidrog till ett inspirerande möte.

Southern Appalachians ÅM hade temat ”Växa inåt, lysa utåt”. De pratade om hur vi kan leva i harmoni med naturen och om hur vi kan relatera till ”papperslösa” människor. Många djupa känslor kom upp i samband med båda frågorna och det fanns en stark känsla av gudomlig ledning: ”En profetisk kallelse under andakten påminde oss om att handlingar som inte uppmärksammas rinner ut i sanden. Bara för att en tanke verkar vara riktig betyder det inte att den tar hand om sig själv.” Deltagarna fick höra om det viktiga arbete som utförs av olika kväkarorganisationer i fråga om fred, invandring och ekonomisk rättvisa.

”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt” (Rom 12:2). Det bibelcitatet utgjorde temat för New Englands ÅM. Genom ”tysta och högljudda andakter” utforskade de hur vi kan ge våra liv till det gudomliga. Vi måste lyssna öppet och kärleksfullt på varandra. Ett antal Vänner delade med sig av sina erfarenheter av diskriminering på grund av ras, sexuell orientering, tro och klass. Tillsammans kan vi hela Jorden med hjärta, kreativitet och humor. Vi måste visa solidaritet.

Ohio Valleys ÅM kom med liknande tankar. De citerar Mika 6:8 ”Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud.” Året som varit har utnämnts till ”Bibelns år” för att fira 400-årsjubileet av kung James bibelöversättning. Dessa Vänner frågar sig hur vi kan leva vår tro lidelsefullt och med integritet. Vad är relationen mellan bön och rättvisa? Hur inspirerar oss inre ledning till yttre handling? Medan de försökte svara på dessa frågor var det mycket praktiskt arbete som skulle göras. De sköter äldreomsorg i egen regi. Mötet bestämde sig också för ett uttalande till stöd för äktenskap för samkönade par.

”Att leva i sannhet” var temat för Tysklands ÅM. Detta sågs som en process som kan leda till besvikelser, men också till upplysning. De säger oss att ett liv i sannhet ”är en permanent process av till synes små ting”. Som Vänner måste vi hitta sätt att faktiskt bli vänner. En liten sak som uppskattades var hur staden Bad Pyrmont där årsmötet hölls uppmärksammar kväkarnas närvaro genom ett blomsterarrangemang i form av en sådan stjärna som kväkarna använder som symbol. Kväkare från det forna Östtyskland har startat en kväkarteater. Världen utanför blev också ihågkommen med stöd till QCEAs (Kväkarnas Råd för Europeiska Frågors) arbete för Israel och Palestina. Tyska Vänner skrev också ett svar på det s.k. Kairos-dokumentet från kristna kyrkor i Palestina.

Temat för North Pacifics ÅM var ”Praktisk andlighet: att förena inre liv och yttre handling”.  Som exempel tog de vad John Woolman och Margaret Fell kallade ”sann religion”. Vänner har en tendens att vara antingen aktivister eller mystiker, men vi måste förena båda två: ”När aktivister förstår att bön är att söka rättvisa och när mystiker förstår att aktivt arbete för rättvisa i världen är en form av tillbedjan, då kan vi gå från dualism till integration.” Det är också viktigt att unga Vänner inkluderas i samfundet. Vi måste ge våra liv till ”något större”, oavsett hur vi ser detta eller vad vi kallar det. Som Årsmöte tog de också ställning till vikten av rättvis fördelning av Jordens resurser.

”Omätlig makt: Att lita på kallelsen till ledarskap” var temat för Philadelphias ÅM. De uppmuntrar oss att se ledarskap som initiativ, där det är gruppen som har ”omätlig makt”. Vi måste avvisa ”makt över” andra, men lita på vår kallelse. Det gäller också för barn och unga. Runtom i världen tar Vänner initiativ och följer sin kallellse. Vi måste komma ihåg att ”vi alla är menade att lysa, som barn gör. Vi föddes för att visa Guds härlighet som finns inom oss”. I sitt eget Årsmöte har de blivit tvungna att göra nedskärningar, men de påminner oss om att vi måste dö för att kunna födas på nytt.

Storbritanniens ÅM hade temat ”Växa i anden: Att förändra hur vi lever för att bibehålla världen vi lever i”. Vi måste komma ihåg att vår planet är begränsad, men också att vi kan växa i anden genom att förändra hur vi lever: ”Vi har inte bara ärvt Jorden från våra förfäder: vi har lånat den från våra barn och från deras barn.” De strävar efter att bli ett hållbart samfund med små utsläpp av koldioxid. Individuell handling räcker inte, vi måste arbeta tillsammans.

Temat för Kubas ÅM var ”Att stärka våra kväkarrötter”. De hade gäster från Ohio Valleys och New Englands Årsmöten. Kväkare här kunde glädja sig åt att Vänner studerade teologi, åt nya ledare och andaktsmöten, samt möjligheter att sprida kväkartron. De tänkte på världens ekologi, på naturkatastrofer, våld och den ekonomiska krisen. Deras ord får avsluta:

”Mitt i en förvirrad värld vill vi uttrycka vår villighet att handla, att predika, att ge vittnesbörd, att hjälpa till att bygga Guds rike i våra dagliga liv. Vi litar på att vi kan förverkliga några av de ord vi har sjungit som vårt mötestema:

Svärd ska bli plogbillar.
Krigets manövrar ska ta slut:
Inga fler invaderade folk,
inga fler hemlösa barn,
inga fler människor utan jobb, eller utan bröd.

Därmed inbjuder vi kväkare världen över att förena sig med oss och arbeta för fred.” 

Till dessa hälsningar kan läggas några ord ur vår egen hälsning ”till Vänner överallt” från årsmötet 2012: De svenska Vännerna samlades på samfundets retreatgård Svartbäcken. Årsmötets tema var ”Växt och utveckling – mål och medel. Samtal om visioner för samfundet”. Som exempel kan nämnas de samtal som ägnades concerner och ekonomi. Resultatet av dessa samtal kommer med tiden att utmynna i två nya avsnitt i den svenska kväkarboken. Exempel på hur viktiga de internationella kontakterna är gavs när några av Vännerna berättade om sin medverkan under kväkarnas världskonferens i Kenya. Farhågor om att olikheterna mellan Vänner från olika delar av världen skulle dominera kom på skam, vad man upptäckte – trots alla olikheter – var hur mycket som ändå förenar världens kväkare och hur viktigt det är att vi är varandras ”salt och ljus”! Den goda stämningen under lördagskvällen när deltagarna underhöll varandra med poesi, sång, musik och berättelser avspeglade stämningen under hela årsmötet. En Årsmötesdeltagare gav på ett mycket fint sätt ord åt denna känsla; ”Andakten är som jord, vi måste så något där, så får vi se om det växer!”