Helgretreat på Svartbäcksgården

20-22 februari 2015

Denna helg fick vi förmånen att fördjupa vår kunskap om och erfarenhet av kärleken. Genom att kliva in i verkligheter från förr och nutid, genom texter, samtal, tystnad, rörelse etc. gavs vi möjlighet att möta kärlekens källa, kärleken till vår nästa och kärleken till oss själva på nya sätt. Vi reflekterade över våra erfarenheter av att mottaga och ge kärlek, våra eventuella begränsningar och möjligheter till ökad mottaglighet. Allt i en miljö fylld av retreat-temats kärna. Tacksamheten är stor.  

— Catharina Gustafsson

Det finns många olika typer av kärlek: faderskärlek, moderskärlek, syskonkärlek, kärlek till en partner, kärleken till nästan, kärleken till en själv… alla emanerande ur den stora kärleken; Guds kärlek till människan. Den kärleken är oss given och vi kan lära oss att ta emot den och ge den vidare.

”Vi älskar därför att han först älskade oss.” 1 Joh 4:19

Den gudsgivna kärlekens natur inledde retreaten och vi läste ur kärlekens lov:

”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.” 1 Kor 13

Den persiske 1200-talspoeten Rumi kompletterar bilden:

”Du omvandlar alla som berörs av dig…

Du tänder kärlekens eld i himmel och jord

i hjärta och själ hos varje varelse.

Genom din kärlek blir vara och icke-vara ett.

Alla motsatser förenas.

Allt profant blir åter heligt.” Ur kärlekens alkemi

När den stora kärleken bryter in i en människas liv sker en förvandling. Man får ta emot kärleken som väcker till liv och den kraften är omvälvande. Så här berättas det om Emilia Fogelklou:

”Men en ljus vårdag – det var den 29 maj 1892 – då hon satt och förberedde en lektion bland träden bakom Föreningsgatan 6, så inträffade tyst, osynligt den centrala händelsen i hela hennes liv. Utan syner eller ljud av tal eller mänsklig förmedling upplevde hon i utomordentligt klarvaken medvetenhet det stora förlösande, inre undret. Det ’tomma skalet’ liksom brast. All tyngd, all vånda, hela overklighetstillståndet sjönk undan. Hon förnam levande godhet, glädje. Ljus som en genomstrålande klar, lyftande, omslutande, otvetydig verklighet djupt inifrån. Det första uttryck som kom för henne – fast det dröjde länge – var: detta är den stora Barmhärtigheten, detta är Gud, ingenting annat är så verkligt som detta. Det i ångest ropande och tystnade barnet hade kommit innanför ljusportarna. Hon blev förlöst ur en kärlek som är mera än människors.”

Hur vi upplevt gudskärleken är olika men kväkarerfarenheten uppmanar oss:

”Prisar du det av Gud inom dig så att kärleken kan växa och leda ditt liv?” 21:18 Questions and counsel, 1988

Att ta emot den gudomliga kärleken är kanske liktydigt med att älska sig själv. Så här skriver Mäster Eckhart:

“Om du älskar dig själv, älskar du också alla andra så som du älskar dig själv. Så länge du älskar en annan människa mindre än du älskar dig själv, kommer du inte att riktigt lyckas att älska dig själv, men om du älskar alla lika mycket, dig själv inräknat, älskar du dem som en person och den personen är både Gud och människa. Sålunda är den stor och rättfärdig, som älskar sig själv och andra lika mycket.”

Vad ska vi göra med kärlekens gåva? Jesus är tydlig när han får frågan:

”Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen? Då svarade han honom: Du skall älska Herren, din Gud av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd. Detta är det yppersta och förnämsta budet. Därnäst kommer ett som är detta likt. Du skall älska din nästa såsom dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.” Matt 22:36-40

Kväkare uttrycker kärlekserfarenheten i ett kristocentriskt språkbruk i detta citat:

”I tystnaden, utan riter och symboler, har vi lärt känna Kristi Ande, så närvarande i våra möten att nåden skingrar med trolöshet, vår ovilja och tänder upp våra hjärtan i tillbedjan. Vi har upplevt Anden förnya och återskapa vår kärlek och vänskap för alla våra medmänniskor. Detta är vår heliga måltid och nattvard.” 26:15 London Yearly Meeting, 1928

Vi avslutade helgen i tacksamhet över att tillsammans dela erfarenheter och fördjupa våra insikter.

 — Torbjörn Söderquist