Att veta att man inte vet

Att veta att man inte vet

I slutet på mars höll Lari Junkkari ett föredrag på Zoom: ”Att veta att man inte vet – mystiken i hjärtat av religionen”. Här finns hela föredragsmanuset att läsa, för den som missade tillfället eller vill återvända till ämnet.

*

I varje människa finns det någonting av Gud! Vi känner alla igen den här tanken. Den här synen på människan, som kväkarna ofta använder, är ren mystik.

Vårt tema är ”Att veta att man inte vet – mystiken i hjärtat av religionen”.

Det handlar om att finna vår sanna identitet och ur gudomlig kärlek tjäna det nya livet i oss själva och i andra.

En mystisk upplevelse är mycket personlig. Förmodligen upptäcker vi att upplevelsen är mycket svår att berätta och att förklara. Två saker är mycket centrala i samband med en mystisk upplevelse: Insikt och Förändring.

En mystisk resa är speciellt unik, därför att den inte innehåller en faktisk resa, vi befinner oss redan vid slutmålet. Det är mera en fråga om hur vi hittat dit, och hur vi låter det synas i våra liv.

Poeten T. S. Elliot uttrycker detta på ett utmärkt sätt:

”Vi ska inte upphöra att utforska 
Och vid slutet av allt vårt utforskande
Anländer vi dit där vi en gång startade
Och vet att vi är här för första gången.”

Detta är ett lysande uttryck för att vi kan se även välkända saker på ett nytt sätt. Det är just det här som är så underbart, att vi redan har allt som vi behöver för insikt och förändring.

*

En gång fick en vis lärare följande fråga av sin elev: ”Hur lång tid tar det att uppnå upplysning?” Läraren svarade: ”En sekund.” En sekund? ”Så lång tid tar det att öppna ögonen.”

Var och en av oss har haft sådana här upplevelser, kanske flera. På heliga platser, i naturen, lyssnande på musik, tillsammans med djur eller med barn. Det är inget ovanligt, men plötsligt känner man, att nu är något stort närvarande, något berörande, heligt och oförklarligt. Ibland har en sådan andlig eller religiös upplevelse påverkat allt i livet, man kanske till och med har tänkt om i en stor och viktig fråga. Vi har hört berättelser om hur en enda tanke, en förändring av synsätt har fått allt i livet att falla på plats.

För många av oss är en mystisk upplevelse kanske en känsla av Gudsnärvaro, en känsla av att man kommit nära Gud. Eller kanske upplevelsen ger en känsla av att man är en del av en stor helhet, känslan av att allt är ett, att det väsentliga är en medvetenhet om tillvaron, om att vi andas samma luft och att vi förstår att allt är ljus.

*

Vi skulle kunna fråga oss på vilket sätt vi upplever tid och rum? För några är den mystiska upplevelsen tydligt religiös, för andra andlig och vissa befinner sig i ett helt nytt tillstånd av medvetande. Eventuellt beskriver några samma upplevelser med andra ord.

Kväkarna i Norden och i Västeuropa synliggör tron på ett sätt som följer de mystiska traditionerna, som är minst fem:

1 Tystnad
2 Lyssnande
3 Frånvaro av en exakt lära och dogmer
4 Öppenhet inför hur Gud närmar sig oss
5 Påtvingar inte sin tro på andra, var och en måste uppleva den personligen.

Innan vi granskar de här fem påståendena, så vill jag nämna några personer som representerar den mystiska traditionen inom den kristna tron. Bibeln är full av tankar kring och beskrivningar av tillfällen som kan kallas mystiska. Johannesevangeliet börjar med de mystiska orden: ”I begynnelsen var Ordet”. Vi frågar oss vad det betyder och vi försöker förklara, men vi kan inte förstå detta uttryck med vårt förnuft.

Aposteln Paulus var absolut en mystiker från och med upplevelsen av att den Uppståndne Jesus uppenbarade sig för honom på vägen till Damaskus. Paulus välkända predikan på Areopagen (kalkstensklippan) i Aten innehåller en viktig mystisk insikt: ”Gud är inte långt ifrån någon enda av oss. För i Honom är det vi lever och finns till.” Senare skrev han om den förändring som den mystiska insikten fört med sig: ”Jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig.” Det är ett av de mest kända uttrycken av mystik.

*

Olika uppfattningar, som alla tillhör mystiken, utgår ifrån att det inte går att säga någonting exakt om Gud. Alla definitioner missar målet. Alla beskrivande ord är ofullständiga. Han är tomheten och tystnaden, därför lever vi i ovisshet. Vi kan använda negationer; Gud är inte det ena eller det andra. Men människan behöver för sin egen skull ett namn för Gud. Till exempel: Ursprunget, Den yttersta orsaken, Ett, Kärleken, Fadern, Skaparen, Kraften, Livet självt.

Den kanske mest betydelsefulla mystikern inom kristendomen är Mäster Eckhart (tysk filosof och teolog, död 1328). Hans viktiga budskap är att våra bilder av Gud ständigt förändras. Vi försöker förstå Gud med mänskliga ord och bilder. Det är inget fel med det, för människan behöver begripliga bilder, bilder som ger oss trygghet från Den Allsmäktige eller från vår Himmelske Fader. Samtidigt måste vi förstå att det inte går att förklara Gud med våra begrepp. Mäster Eckhart säger gåtfullt att vi genom bön och meditation kan stiga upp i höjder, men det som vi når är bara den bild av Gud som vi själva skapat. Ovanför den finns Den Verkliga Guden, Gudomligheten som vi inte kan veta något om.

En sträng buddhist beskriver Guds egenskap att fly från alla definitioner med att konstatera att den som påstår att Gud är det ena eller det andra ska tvätta sin mun tre gånger, och den som hör exakta definitioner om Gud ska gå och tvätta sina öron tre gånger.

*

En av de mest intressanta lärarna inom den nutida kristna mystiken har varit Willigis Jäger (1925 – 2020), tysk katolsk präst, Benediktinermunk och zenmästare). Han talade om evolutionen inom religionerna, om den nya   hjärnforskningen och om de mystiska fynden inom kvantfysik och kvantmekanik. Vetenskapen kommer att utrusta oss med medel som ger oss möjlighet att söka nya vägar genom religionens mystiska skogar.

En av hans tankar har hjälpt mig stort i mitt sökande. Det är en enkel sanning: Vågen är havet. Vi människor är vågor. Slutligen är vi bara delar av samma vatten, av samma hav. Havet är vågor, vågen är havet. Varför ska jag kriga eller strida mot en annan våg?  Havet ger form till alla vågor och alla vågor dör när de når stranden. (På svenska finns minst en bok av Jäger, med namnet: Kontemplation – vägen till gudserfarenhet idag enligt mäster Eckhart och ”icke-vetandets moln.”)

Ett annat område där Mäster Eckhart och Kväkarna har en samsyn är inställningen till de kyrkliga helgdagarna jul, påsk osv. De firas inte inom vissa kväkarkretsar. Mäster Eckhart säger att varje dag är en juldag om vi har Marias välkomnande attityd: att mottaga Jesus i stillhet och föda honom i våra hjärtan. Och varje dag är även en påskdag, då Kristus är uppstånden i våra hjärtan.

Tystnad är det som möjliggör mystik. Inom religionen har man alltid försökt bygga olika utrymmen där vi ska kunna möta Gud och det heliga. Det finns miljontals kyrkor, tempel, bönehus och vallfartsplatser, och där kan man uppleva mystiska stunder där Gud är närvarande. Kväkarna har inte byggt praktfulla tempel, för dem räcker ändamålsenliga mötesplatser. För dem är det viktigaste ett inre utrymme och detta utrymme förbereds i tystnad. Tystnaden skapar den plats där det är möjligt att höra Andens tal och där man kan uppleva att Gud är närvarande, här och nu.

Tystnaden möjliggör ett annat viktigt element i mystiken: lyssnandet. Eventuellt vet vi av egen erfarenhet att Gud inte talar till oss genom att skrika. En gammal legend om Elia berättar att Elia hade ett möte med Gud. Han väntade på Gud och först kom en storm, sedan kom en jordbävning och till slut kom en eld. Men Gud fanns varken i stormen, i jordbävningen eller i elden. Till slut kom vindens viskande och där fanns Gud.

Vad kan vi höra och uppleva i en tyst väntan? Vi kan höra Andens kloka ord om fred och icke-våld. Det känns som att lyssna på gemenskapen, som att genom de andras närvaro ana våra gemensamma villkor. Tystnad och lyssnande ger förutsättning för den största jämlikhet som finns, för då konkurrerar man inte med de överlägsna orden. Tystnad kan också vara ett bra exempel på och påminna oss om hur ett enkelt och anspråkslöst liv kan se ut.

Frånvaron av en exakt lära eller dogmer finns i mystikens kärna. Det här är en av anledningarna till att jag fäst mig vid Vännerna. Att de inte exakt definierar läran, visar på respekt för Gud, den Gud som säger: ”Se jag gör allting nytt.” Livet går inte alltid som man tänkt sig. Det som vi möter varje dag kan vara bekant och upprepa sig, men samtidigt kan varenda sekund vara en överraskning och en gåta. Jesus säger: ”Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.”

Att inte binda sig vid exakta dogmer leder till att mystikern, här skulle vi t.o.m. kunna säga kväkaren, är öppen inför alla olika sätt på vilka Gud närmar sig oss. Vad skulle det kunna betyda? Det kan se ut som om det inte händer så mycket under en tyst andakt. Kväkarnas möten har inte ett ”program” i form av ritualer, musik och anföranden. Trots det är kväkargemenskapens liv mångsidigt.

Gud talar nämligen i tystnaden till olika människor på olika sätt. Det är mycket personligt och det inte bara tillåts, utan är önskvärt. Delandet av dessa ljusglimtar förser hela gemenskapen med en mångsidig rikedom.

*

Gud närmar sig oss också genom de människor som kommer till kväkarnas verksamhet, eller som kommer för att ta reda på vilka kväkarna är. Med glädje konstaterar jag, att jag aldrig mött lika fördomsfria människor som kväkarna är med sitt sätt att varmt välkomna absolut alla. Ingen är egendomlig eller ett problemfall för kväkare.

Gud kommer till oss också genom händelser som vi möter i vardagen. Ofta visar de sig vara möjligheter till att tjäna andra, som förverkligar det som fötts i oss under de tysta stunderna.

Det är tillfällen då gärningar talar. Gärningar talar och man kan säga att det är sann mystik att observera sanningen i det som Jesus lärde oss genom att säga till oss att vi inte ständigt ska säga ”Herre, Herre.” Det viktigaste i tillvaron är närvaro, medkänsla och att vara medveten om sina medmänniskor.

*

Inte påtvinga sin tro på andra, är en fin mystikprincip som kväkarna följer. Många av oss har märkt att med tiden så kan vi göra oss av med behovet av att veta, kunna och vara from. Jag tycker att vi alla skulle kunna vara LIVETS tjänare. För mig är Gud Livet och Livet är Gud, därför att det inte finns en tillvaro utan Gud.

De ortodoxa säger vackert om människan att hon är ”Guds tjänare”, själv vill jag säga att människan är livets tjänare. Människan får sitt liv av Livet och hon får använda det för att tjäna Livet. Det här kan man nog kalla ”hardcore mysticism”. Men det är inte oklart eller orealistiskt. Fromma ord och ”tsunamier” av bibelverser kan vara mycket otydligare.

Det mest problematiska ordet i de här sammanhangen är kanske ”kärleken”. Ordet ”kärlek” har drabbats av stor inflation, det är också överutnyttjat i religiöst språk och är ofta utan innehåll. Vi kan säga ”Gud är kärleken,” men vad betyder det? Många människor upplever att de inte har någon erfarenhet av Guds kärlek. Deras böner försvinner ut i det tomma intet.

*

Jag ger er nu till vår tysta reflektion en tanke som har börjat fungera bättre och bättre som min vardagliga och praktiska kärleksanvisning: ”Kärlek är att stärka en annan människas tillvaro.” Tillvaron är mångfaldig och det finns många sätt att stärka den. Det är vår kallelse. Vi är inte födda till att bryta av, slå sönder och förstöra utan till att bygga, stärka och skydda.

Så, att stärka en annan människas tillvaro, vad betyder det? Ta reda på det! Den mystiska meningen visar sig, om du ställer frågan. Förmodligen har vi alla många tankar och frågor när vi möter ordet mystik. Jag vet att många är nyfikna och många är rädda, när de upplever saker som kan kallas mystiska. Själv uppmuntrar jag alla att utforska dessa saker och händelser utan fördomar.

*

Jag tar nu upp några frågor som är relevanta när det handlar om mystiken.

– Känner du till händelser, tillfällen eller platser som väcker en känsla av att någonting oförklarligt känns starkt när du kommer nära?

– När det handlar om Gud, vill du att man ska tala mycket om Hen eller nöjer du dig med att vi helt enkelt inte vet vad ordet Gud står för? (bakom de kända bilderna och uttrycken)

– Har du berättat för andra om dina mystiska upplevelser? Skulle det vara bra att berätta? Behövs andlig vägledning kring de här frågorna?

– Är barnen mera öppna för det oförklarliga? Tycker vi vuxna att allt ska gå att förklara med förnuft?

– Vissa påstår att det som vi kanske upplever som mystiskt i själva verket kan syfta på psykiska störningar. Vad tänker vi om detta?

– Hur har din egen andliga resa varit? Har den förändrats eller vuxit med tiden?

*

Om ni tillåter, så säger jag nu några ord om min egen mystik. Den största förändringen har kanske skett i mitt sätt att be. Tidigare i livet närmade jag mig Gud med en lång lista med sådant som jag tyckte mig behöva. Nu ber jag bara om vishet. Långa böner har ändrats till tystnad, eller till suckar som innehåller några ord: Niinkus tiedät (”As You know” eller ”Såsom Du vet”).