Elisabeth Fry kom under tidigt 1800-tal att reformera den engelska kriminalvården; driven av sin tro och av respekt för varje enskild människa. Det finns en tydlig linje mellan henne och nutida kväkares engagemang för människor som fängslas, till exempel i arbete inom EU för internerade kvinnor och deras barn.
Att se varje människas värde
Engelska kvinnofängelser var överfyllda och det var med stor tveksamhet som ansvariga släppte in Elisabeth i miljöer som ingen annan ville besöka. I de kvinnor som uppfattades som smutsiga, omoraliska och anstötliga såg Elisabeth unika individer som ofta bara råkat illa ut. Och som med rätt insatser skulle kunna återvända till ett liv som goda mödrar och försörjare. Att en kvinna från en mycket väl ansedd familj besökte och umgicks med de lägsta bland kvinnor väckte både beundran och avsky, men inget kunde hindra Elisabeth i det som hon upplevde som en tydlig kallelse.
Kväkarfamilj
Elisabeth växte upp i en förmögen kväkarfamilj, släkten Gurney, och kom att gifta in sig i en annan. Båda familjerna arbetade inom bankväsendet och var kända för sin rättskaffenhet. Elisabeth hade redan under uppväxten upplevts som ett annorlunda barn – hon hade ett känsligt temperament och var ofta sjuk. Redan i tidig ålder brottades hon med frågan om vad hon skulle ägna sitt liv åt. I slutet av tonåren blev den tro som hon vuxit upp med starkt levande och hon blev en flitig besökare i Vännernas möten.
Kallelse till ett uppdrag
När hon så småningom började tala under mötena var det med en intensitet och auktoritet som förvånade. År 1811, när hon redan var sjubarnsmor, blev hon utsedd till förkunnare (eng. minister) i sin kväkargemenskap. Att tala om tron och att hjälpa de fattiga blev viktigare än att vara hustru och mor, men också en ständig källa till inre konflikt. Det var omöjligt att räcka till för alla som önskade hennes stöd.
Första fängelsebesöket
År 1813, när Elisabeth för första gången besökte kvinnofängelset Newgate, blev hon chockad över det hon såg:
Allt jag berättar är en blek bild av verkligheten; smutsen, trängseln i rummen, aggressiviteten i kvinnornas uppträdande och tilltal mot varandra, och den ondska som de utlämnats till och som allt där vittnade om, är obeskrivlig.
Chocken ledde inte till avståndstagande, utan till en djup omsorg. Många kvinnor var fängslade på felaktiga grunder eller för obetydliga brott, som till exempel stöld av ett par strumpor. För sådan stöld gällde hängning på offentlig plats, vilket var ett nöje för allmänheten. Elisabeth blev under besöket särskilt berörd av att se hur några kvinnor snabbt drog av kläderna från ett dött spädbarn för att förse ett annat barn. Här saknades kläder, hygienartiklar, mat – och moral.
Hennes mission klarnar
Tillsammans med en god vän återvände Elisabeth Fry med förnödenheter och med ”goda nyheter”. Hon insåg vikten av att
… utveckla i dem så långt det är möjligt vanor av lugn, ordning och flit, som kommer att göra dem fogliga och fridsamma så länge de befinner sig i fängelset och respektabla när de lämnar det.
När hon talade till kvinnorna utifrån kväkarnas vittnesbörd blev det tydligt att hennes ord gjorde djupt intryck. Hon var på väg att upptäcka sin unika gåva i att tala till hjärtan.
Reformering av kvinnofängelser inleds
Några år senare hade Elisabeth fött ytterligare två barn och förlorat ett. Hon var ständigt sliten mellan sina plikter som syster, maka och mor och en allt djupare övertygelse om att hennes uppgift låg utanför hemmet.
Utbildning och meningsfull sysselsättning
I slutet av 1816 var hon tillbaka i misären i Newgate, fast övertygad om att starta en skola för fångarnas barn och att ge kvinnorna meningsfull sysselsättning. För att driva frågan bildades en kvinnokommitté som omedelbart möttes av starkt motstånd. Guvernören gav så småningom tillstånd till att prova idén.
Delaktighet
När Elisabeth talade till kvinnorna och presenterade sin plan var guvernören själv med. Med förundran hörde han kvinnorna säga ja till ett regelsystem som krävde mycken självbehärskning men som också kunde ge dem utbildning och möjlighet till framtida försörjning. Experimentet satte igång – och lyckades. Inom loppet av några år förvandlades Newgate från att vara ett inferno till en välorganiserad plats för rehabilitering.
Försörja sig genom hantverk
Samtidigt strävade Elisabeth efter att förändra villkoren för de dödsdömda i fängelset och för de kvinnor som deporterades till New South Wales i Australien. Medan kvinnorna väntade i hamn organiserades de inför resan och lärde sig bland annat lappsömsteknik, en sömnad som kväkare än idag är kända för.
Hela fängelseväsendet behövde reformeras
Elisabeth Fry startade organisationen ”Brittiska kvinnors förbund för att främja reformationen av kvinnliga fångar”. Det var den första nationella kvinnoorganisationen i Storbritannien. Hon besökte fängelser i olika delar av England, talade med myndigheter, bildade kvinnokommittéer och förklarade sin modell. Nyheten om förändringarna i Newgate spreds snabbt både i England och på kontinenten.
Utveckla självrespekt
Hennes tro på rehabilitering var stark. Kvinnorna ska upprättas. De ska ha anständiga förhållanden i fängelserna, erbjudas utbildning men också religiös undervisning. Det var just genom auktoriteten som minister inom Vännernas samfund som Elisabeth kunde verka. Några andra arenor för kvinnor att delta i samhällsdebatt och förändringsarbete fanns inte.
Rehabilitering eller straff i avskräckande syfte
Senare i livet talade hon inför en kommitté i parlamentets överhus. Det skedde vid en tidpunkt då överhuset ville återinföra hårdare regim i fängelserna. Hon uppmanade ledamöterna att själva besöka fängelserna och se med egna ögon.
Det måste erkännas att många av våra fångvårdsbestämmelser har ingen annan effekt, och verkar inte ha något annat mål, än att straffa de skyldiga.
Hennes vältalighet och beskrivning av goda erfarenheter räckte då inte till för att övertyga myndigheterna.
Reformresor i Europa
Efter en period av motstånd och kritik i England möttes Elisabeth av stort intresse från olika delar av Europa. Resorna genom ett antal länder på kontinenten blev långa och krävande. Hennes hälsa vacklade, men reformivern svek aldrig. I Danmark förde hon samtal med kungaparet och lyckades därigenom utverka frigivning för två baptistpredikanter som satt i isoleringsceller för att ha predikat på offentlig plats. I Tyskland mötte hon en präst som tagit djupa intryck av hennes idéer och som startat sjukvårdsutbildning för diakonissor.
Värna kvinnors ekonomiska oberoende
Efter återkomsten till England startade Elisabeth sjuksköterskeutbildningen Sisters of Charity. Utbildningen resulterade inte bara i bättre vård, utan också i att kvinnor fick ”riktiga” anställningar. Om kvinnor kunde försörja sig själva slapp de stjäla för att överleva och undvek därmed att hamna i fängelse. Elisabeth drev inte sin tids viktigaste kvinnofråga, rösträtten, men hon var övertygad om att kvinnor var oumbärliga i många samhällssektorer. Hon såg därför till att hennes egna döttrar fick gedigen utbildning.
Banbrytande bok om fängelsevården
Elisabeth arbetade främst praktiskt, men det är genom hennes böcker reformförslagen fick större spridning. Hennes bok Observations on the Visiting, Superintendence, and Government of Female Prisoners (1825) blev mycket inflytelserik och skapade en helt ny syn på fångvård.
Ett liv fyllt av uppdraget
Tillsammans med nära släktingar fortsatte Elisabeth ända fram till sin död att propagera för avskaffande av slavväsendet, för omfattande förändringar i vården av psykiskt sjuka, för bättre stöd till fattiga, för skolor med god kvalitet – för ett meningsfullt liv för alla. Som ett tecken på hennes betydelse som reformatör av det engelska samhället återfinns hennes bild på engelska 5-pundsedlar.
Görel Råsmark
Följ oss!