Epistel från Nordiska årsmötessamlingen 2022

Epistel från Nordiska årsmötessamlingen 2022

Episteln på svenska

Till alla Vänner 

Det öppna och vänliga landskapet runt Nordiska folkhögskolan välkomnade oss efter alla pandemier och det krig som pågår i Europa. De människor som skapade denna plats såg verkligen ”Ljuset genom sprickan” som Leonard Cohen sjunger om i sitt tankeväckande poem ”Anthem”, som ungdomarna skänkte oss under första kvällens epilog. De rader som gav genklang i oss är: ” Glöm din perfekta gåva, det finns en spricka i allt, det är genom den som ljuset kommer in”.

Många uttryckte glädje över att kunna samlas igen, men vi var också tacksamma för att digital uppkoppling har gjort det möjligt för Vänner långt bortifrån att deltaga i några av våra möten.

Kväkare har förmågan att samlas i tystnad för att utforska frågeställningar, och skapar därigenom en kultur av tillit och trygghet. En försenad Vän uttryckte sin förvåning över ett så djupt samlat möte så tidigt under vår weekend, över att tillit omgav oss på många sätt under vår tid tillsammans: detta inkluderar erfarenheten av att vara i jorden – inte på den – tillsammans i vårt andaktsmöte såväl som i våra möten för klarhet. 

När Alistair Macintosh talade kring mötestemat ”Att söka en kväkarandlighet för vår tid” så föreslog han att uppgiften för dagens kväkare är att öva oss i att ha ett ”gästfritt utrymme” inför de nya och osäkra situationer som vi ofta kommer att ställas inför.

Vi har påmints om att möten för klarhet är hörnpelare i kväkarpraktik. Vi hade tillfälle att erfara detta i små grupper, i vilka ”en stol för tystnad” var inkluderad i cirkeln. Vi bekräftade att ”fördjupa frågeställningen kanske är viktigare än att besvara den”.

Ett av gruppens teman var relaterat till att vara pacifist snarare än passivist. Hur erfar vi kriget djupt inom oss? 

De mest värdefulla delarna av livet förstörs i naturen, både för människor och djur. Jorden och luften som vi andas tas ifrån oss. Krig är något som tar ifrån oss vårt självbestämmande och vårt oberoende. Krig handlar också om vad som händer när förstörda landmassor ska återuppbyggas och känslomässiga sår ska helas. Detta tar tid och arbete måste göras på alla plan genom fredsarbete på alla nivåer. Med en kväkares syn på livet, kan vi bli ljusbärare när fredshoppet bleknar.

En annan arbetsgrupp uppmuntrade oss till att fråga oss själva, hur vi knyter vår andlighet till vårt arbete för hållbarhet. I vårt arbete med att ha rätt förhållande till djur, så kan vi kanske börja med att notera alla animala produkter som uppfyller en viktig men kanske undanskymd plats i våra hem, innan vi börjar fundera över vad som eventuellt borde göras.

Med allt detta i våra tankar så inbjöds vi till att fundera över hur vi kan använda var dag på ett välsignat sätt genom att fråga oss: ” ser jag vad jag är kallad att göra”?

Elva månader gamla Sannis muntliga vittnesbörd spred glädje i församlingen under hela helgen. De äldre barnen och ungdomarna hade sina egna program. Alistair delade med sig av en gammal Keltisk berättelse om värdet av att dela med sig, även om det kostar, så är det kanske rätt. Kreativitet var en påfallande stor del av aktiviteterna, och barn och ungdomar hade många tillfällen till lek och promenader tillsammans. De bildade nya vänskaper utan att vara störda av språkförbistring.

Tro är ett sätt att leva. Vi frågar oss själva när vi lämnar: ”Vad väcktes i oss”?

”Vad tar ni med er till er andaktsgrupp”?

En koltrast sjunger. En annan svarar. Vi vandrar tillsammans i en pilgrimsfärd.

I fred och tacksamhet

Nordiska Årsmötessamlingen

30 juni – 3 juli 2022

Nordiska folkhögskolan, Kungälv

Epistle in English

To Friends everywhere,

The open and friendly landscape around Nordiska folkhögskolan welcomed us after the pandemic and the war we are now experiencing in Europe. The people who created this place saw indeed “the Light in the crack,” that Leonard Cohen sings about in his thoughts-provoking poem “Anthem” which the young people gifted us, in the epilogue on the first night. The lines from the song that have resonated with us are: Forget your perfect offering, there is a crack in everything, that´s how the light gets in´.

Many expressed joy at being able to gather again in person but we were still grateful for digital connections enabling Friends from a distance to join with us for some of our sessions.  

Quakers have the capacity to gather into silence and explore, creating a culture of trust and safety. A Friend who was delayed expressed their surprise at encountering such a Gathered (or Covered) Meeting so early in our weekend. That trust enveloped us in many ways during our time together:  including the experience of being in the earth -not on the earth- together, in each meeting for worship as well as in our meetings for clearness.

In addressing the theme for the gathering, “Seeking a Quaker Spirituality for our Times” Alistair Macintosh suggested that the task for us Quakers today is to practice holding “hospitable spaces” before the new and uncertain situations we frequently face.

We have been reminded that meeting for clearness is a cornerstone of Quaker practice. We had the opportunity to experience this in small groups, in which a chair for silence was included in the circle. We affirmed that “deepening the question may be more important than answering the question”

One of the interest group topics was related to being a pacifist today rather than a passivist. How do we experience the war deep inside us? 

The most valuable parts of life are being destroyed in the natural world, both for animals and humans. The soil and the air we breathe is being taken from us. War is a system that removes our free will and independence. War is also about what happens when a piece of land which has been destroyed is to be re-established and rebuilt and wounds are to be healed. This takes time and work must be done to put all the small parts together by working for peace at all levels. With a Quaker outlook on life, we can be torchbearers when hope for peace fades.

Another workshop encouraged us to ask questions about how we tie our spirituality to our work with sustainability. In this process of approaching right relationship with animals we might begin by acknowledging all the animal products fulfilling a quiet place in our homes before considering what we are possibly called to do. 

With all this in mind we were invited to consider how we might use each day in a blessed way, asking: “do I see what I am called to do?”

Eleven-month-old Sanni`s vocal ministry has spread joy in the gathering over the whole weekend. The older children and young people had their own program. Alistair shared an ancient Celtic story about the value of sharing; even if it comes at a cost, it may still be with the right thing to do. Creativity formed a significant part of the activities, and the children and young people enjoyed many opportunities to walk and play together- forming new friendships without being hindered by language differences.

Faith is a way of life. We ask ourselves as we leave: “What was awakened in you? “

“What will you bring back to your worshipping community?”

A blackbird calls. Another responds. We are walking together in pilgrimage.

In peace and gratitude,

Nordic Yearly Meeting Gathering

30 June – 3 July 2022