George Fox är kväkarrörelsens grundare. Han föddes i det lilla engelska samhället Fenny
Drayton i Leicestershire. Hans far var vävare, aktad för sin hederlighet och kallas ”Righteous
Christer”. Pappan var kyrkvärd i den kyrka där George döptes. Här mottog han sålunda dopets
löften om Guds frälsning genom Jesus Kristus, om förlåtelsen och delaktigheten i kyrkans
gemenskap. Denna och andra av kyrkans symbolhandlingar kom George Fox att med kraft ta
avstånd från senare i livet.
En tid av religiösa kontroverser
I landet rådde en oförsonlighet och intolerans i religiösa frågor. Hemförsamlingens starka
puritanska sympatier ogillades av den etablerade kyrkan. Religiösa rebeller straffades, och
beroende på vilken sida man tillhörde sågs man antingen som en upprorsmakare eller som en
martyr som led för sin tro. I denna atmosfär av religiös oro och upphetsning växer George
Fox upp och skildringarna av religiös förföljelse väcker nog både skräck och beundran i den
lille pojken.
Ett allvarligt barn
George Fox beskrivs som ett barn med ett religiöst allvar och ett främlingskap för världen.
Han uppmärksammas för sin klarhet i religiösa frågor, något som är ovanligt i unga år. Han
går ofta för sig själv, läser Bibeln och observerar noga sin omvärld. Det sades också att skulle
Bibeln försvinna kunde man hämta fram den ur den unge Fox mun, för han kunde den utantill.
Hans liv går att följa i hans dagbok (Journal). Han beskriver hur han i ungdomen gör en
avgörande upptäckt som får honom djupt bedrövad: Människor står inte för sina ord i
handling. Men sanningen måste gälla hela vår varelse, menar han. Det inre och det yttre livet
måste vara ett för att livet ska få mening.
Sökare
Som nittonåring bryter George Fox med familj och vänner och lämnar hemmet för att söka
ren visshet om Gud och Kristus.
Och Herren förde mig stilla framåt och lät mig få se hans kärlek som är oändlig och
överträffar all kunskap som människor har i vanligt tillstånd eller som fås från historia och
böcker. (Journal, 1643)
Under flera år vandrar han runt och talar med präster och företrädare för olika kyrkor,
religiösa rörelser och samfund, men finner ingen som kan ge svar som tillfredsställer hans
andliga hunger. George tar mer och mer avstånd från präster, vars bildning endast verkar stå i
vägen för ett äkta religiöst liv.
Guds röst
Så hör han en dag en röst i sitt inre som får hans hjärta att hoppa till av glädje:
Det finns en som kan tala till ditt tillstånd, Jesus Kristus […] som har makten att upplysa, ge
nåd, tro och kraft. […] Jag visste detta ur egen erfarenhet. (Journal, 1647)
Ondskan i världen
Han ser ondskan och falskheten mellan människor, och långa tider skär han av kontakten med
människor. Ensamhet, mörker och förtvivlan sveper in honom i djup melankoli.
[…] jag led stort i mitt inre […] Gud lät mig förstå, att det onda som människor i galenskap
utsätter varandra för finns i människors hjärtan och sinnen. Och jag ropade åter till Gud:
Varför ska jag behöva uppleva detta […] Du ska ha erfarenhet av alla tillstånd, så att du kan
tala till alla tillstånd, och i detta såg jag Guds oändliga kärlek. (Journal, 1647)
Guds ljus över en ocean av mörker
Utmattad av prövningar kollapsar George Fox under en väns begravning. Han får bäras till en
säng, där han länge ligger medvetslös. Han beskriver sina upplevelser så här:
Herrens väldiga kraft kom över mig. Jag blev förändrad till uppsyn och person. Jag skådade
in i det som var utan slut och såg sådant som inte går att uttala. Jag blev buren genom en
ocean av mörker och död men över den fanns Guds väldiga och eviga kärlek som inte kan
beskrivas i ord. Det var som om jag varit död i graven men blivit förd ur den och in i Kristi
makt. Min sorg och mina bekymmer lättade på ett sådant sätt att jag hade kunnat gråta
glädjetårar dag och natt till Herren. (Journal, 1648)
Han beskriver vidare hur underbara djup öppnades för honom, och skapelsen smakar och
doftar annorlunda. Ljuset har segrat över mörkret i hans eget liv.
En revolutionär profet
Med revolutionär profetisk kraft börjar han sprida sitt budskap på den engelska landsbygden.
Han opponerar sig mot tomheten i kyrkans yttre ritualer, som han menade förde människor på
avvägar. Den sanna kyrkan leds av Kristi Ljus, som finns i hjärtat hos varje troende. Prästerlig
falskhet måste utmanas. Dessa citerar Skriften utan erfarenhet av den Ande som inspirerat till
Skriften. Med en utmanande kompromisslöshet bryter han in med sitt budskap mitt under
predikningar. Uppretade församlingsbor kör ut honom ur kyrkan och slår på honom med
knytnävar, böcker, påkar och stenar. Han hamnar otaliga gånger i fängelse.
Andliga vapen
Trots allt våld som riktas mot honom finns inga belägg för att George Fox någonsin slår
tillbaka. Han beskriver hur han känner kärlek till dem som förföljer honom. När han senare
får frågan om han vill ta värvning i armén avböjer han med orden:
Jag lever i nåd av det liv och den kraft som tar bort alla orsaker till krig.
Elizabeth Hooton – andlig modersfigur
För många andra var hans budskap högst relevant. Elizabeth Hooton var en kvinna som hade
lämnat kyrkan och anslutit sig till en radikal baptistförsamling som tillät kvinnliga
predikanter. Hon var fyrstiosju år när hon blev vän med en ensam, kringvandrande främling:
den tjugotvåårige George Fox. Mötet förvandlade dem båda. Hon förstod hans andliga klarhet
och existentiella utsatthet kanske bättre än någon människa hittills gjort. I dagboken beskrivs
hon som ”en mycket ömsint kvinna”.
Ljusets barn
Hon välkomnar honom till sitt hem i Skegby, där man regelbundet samlas till andakt. George
Fox talar om auktoriteten som kommer ur direkt gudomlig erfarenhet; om mötet med det
levande Ordet i den egna själen; om den inre förvandling som gör sanningen verksam i var
och en – och hans budskap välkomnas. Guds mäktiga kraft är närvarande i dessa möten,
berättar Oliver Hooton Jr. Gruppens medlemmar börjar kalla sig för Ljusets barn.
Visionen på berget Pendle Hill
Jag gick upp på Pendle Hill […] och uppe på toppen visade han mig det land där jag skulle
samla Guds folk. (Journal, 1652)
George Fox ser sig som utsedd av Gud att återskapa den sanna kyrkan av troende. Rörelsen
växer och blivande ledargestalter som Francis Howgill och James Nayler börjar synas vid
hans sida. Vid klippan i Fairbank Fell talar Fox till tusen personer.
Swarthmoor Hall och Margaret Fell
George Fox blir inbjuden till Swarthmoor Hall, en av de största och rikaste egendomarna i
Ulverston Cumbria i nordvästra England. Här bor Margaret Fell, och deras möte blir
omtumlande och förändrar allt på Swarthmoor Hall. Fox talar:
Vad ska man med bibeln utan den ande som inspirerade den? Ni säger: så sa Kristus, så sa
apostlarna. Men vad säger du själv? Är du ljusets barn som vandrar i ljuset och talar från
Gud?
Margaret Fell beskriver upplevelsen:
… jag såg klart att allt var fel. Och jag ropade ut till Gud: Vi är alla tjuvar, vi är alla tjuvar
som använder Skriftens ord men vet inte något av den i oss själva. (1652)
Swarthmoor Hall utvecklas till rörelsens administrativa centrum. Margaret Fell, som tillhörde
den inflytelserika aristokratin, blir en skyddande och sammanhållande kraft. År 1669 gifter
hon sig med George Fox. Hon hade då varit änka i elva år.
Kväkarrörelsen växer snabbt
Rörelsens kraftfulla och utmanande budskap ger den ett rykte som drar till sig stora skaror.
Från London rapporteras att möten anordnas två till tre gånger i veckan, men ingen plats är
tillräckligt stor för att samla alla. Av rädsla för social oro förföljer och fängslar
myndigheterna dess medlemmar. Religiösa motståndare varnar för kätterska idéer, hånar och
förlöjligar. Så uppkommer ordet kväkare (eng. quaker = bäva, skaka). Ett öknamn som
rörelsen anammar.
James Nayler och den första stora krisen
James Nayler framstår som den unga rörelsens frontfigur. Han är en glänsande talare och
skriver många av rörelsens första texter. Folk kommer långväga ifrån för att höra honom tala.
När Nayler år 1656 rider in i Bristol på en åsna som en Kristusfigur får myndigheterna en
chans att slå till. Han fängslas och straffas hårt för blasfemi. Fox väljer att skydda rörelsen
genom att på ett smärtsamt sätt ta avstånd från sin forne vän. Andra menar att Nayler lämnas i
sticket. Det uppstår ett djupt och svårläkt sår.
Insiktsfullt ledarskap
Andlig inspiration kan som i Naylers fall övergå i individualism. George Fox ser behovet av
en ny struktur, med månadsmöten där det individuella kan testas mot gruppens erfarenhet.
Fox anklagas för att undertrycka ursprungligheten och omedelbarheten i den individuella
erfarenheten, men rörelsen behöver stabilitet och en bättre urskiljningsförmåga genom
grupprocesser. Fox kallar detta Evangelieordningen, som han beskriver så här:
Alla månadsmöten är etablerade efter den underbara evangelieordningen där alla genom
Guds mäktiga kraft söker finna det som förlorats och söker återta det som drivits bort, och
uppmuntrar det goda och avvisar det onda. (1668)
Utan denna fastare struktur, där makt balanseras mellan individ och grupp, hade förmodligen
kväkarrörelsen upplösts i interna konflikter. Idag, många hundra år senare, vilar
samfundsstrukturen fortfarande på en balans mellan individ och grupp men kompletteras
också av traditionen, som utgörs av kväkarnas samlade erfarenheter uttryckta i skrift.
Torbjörn Söderquist
Följ oss!