Gråkoltarna – religiösa rebeller på 1700-talet
Södra stadshuset i Stockholm, där flera av gråkoltarna satt inspärrade.
I november 2017 höll Kalle Holmqvist ett föredrag om gråkoltarna på Kväkargården i Stockholm. Här är ett referat av föredraget:
Gråkoltarna var en religiös väckelserörelse i Stockholm på 1730-talet. De var aldrig någon riktig organisation eller kyrka, utan en ganska lös gruppering som bestod av 10–20 personer. De flesta var fattiga kvinnor. De hade själva inget särskilt namn på sin rörelse, inte vad vi vet i alla fall. Gråkoltarna var förmodligen ett öknamn, som de fick för att flera av dem bar enkla och grå kläder.
De höll sammankomster hos varandra där de bad och sjöng tillsammans. Några av dem flyttade också ihop i ett litet kollektiv.
Kyrkan och statsapparaten förföljde gråkoltarna och några satt fängslade i flera år. Protokollen från när de förhördes av prästerna finns bevarade. Till exempel förklarar en kvinna att hon inte har någon annan konung än Gud, och om en man sägs att han låter sitt inre ljus och sina uppenbarelser gå före det som står i Bibeln.
När de ställdes inför rätta kallades deras åsikter för “qvackerske” (det vill säga kväkerska) av ett hovrättsråd, vilket tyder på att det fanns en viss kännedom om kväkarna i Sverige.
Myndigheterna hade svårt att hantera gråkoltarna och fallet skickades vidare mellan olika instanser.
Det är svårt att veta så mycket om gråkoltarna, eftersom de aldrig hade någon kyrka eller några skrifter eller något färdigt program. Men det finns några saker som kännetecknar dem:
– Gråkoltarna vägrade erkänna samhällets makthierarkier. De var inte beredda att underkasta sig sina män eller arbetsgivare. De ansåg att de inte behövde lyda lagar och regler som gick mot deras samvete.
– Gråkoltarna bedrev självstudier. De läste Bibeln och andra religiösa skrifter och de diskuterade med varandra.
– Gråkoltarna praktiserade jämställdhet och jämlikhet. Både kvinnorna och männen kunde predika och vara goda förebilder. Några särskilda präster fanns inte.
– Gråkoltarna ifrågasatte religiösa ritualer, som dop och nattvard. I stället prioriterade de den direkta erfarenhet man kan få av Gud genom att söka i sitt inre.
– Gråkoltarna trodde på den enskildes kontakt med Gud men lade även stor vikt vid gemenskapen med varandra och den kollektiva andakten.
– Gråkoltarna var inte intresserade av rikedom. De arbetade gärna, men inte mer än vad som behövdes.
Delvis kan man säga att gråkoltarna var en föregångare till frikyrkorna som kom på 1800-talet. Men gråkoltarna var på många sätt mycket radikalare, inte minst i att de verkar ha haft en friare syn på Bibeln.
Kalle Holmqvist är kväkare och har skrivit böcker om historia för både vuxna och barn. Boken Gråkoltarna finns att låna på Kväkargårdens bibliotek.
Följ oss!