Kväkarnas vittnesbörd

När kväkare genom historien försökt leva ett liv lett av Gud eller det Inre Ljuset har det visat sig följa vissa karaktäristiska livsprinciper. De kallas i samfundet för vittnesbörd och sammanfattas med orden enkelhet, sanning, fred, jämlikhet, gemenskap och hållbarhet. Här kommer ett försök att beskriva något av innebörden i dessa principer. Man märker då att de inte är klart avgränsade, utan är varandras förutsättningar.

• Enkelhet
• Sanning
• Fred
• Jämlikhet
• Gemenskap
• Hållbarhet

Enkelhet

Kväkarna har en lång erfarenhet av att försöka leva i enkelhet. Vad det innebär går inte att beskriva i absoluta termer. Vad som är enkelhet för en människa måste hon själv komma fram till. Vi är alla olika och vi vill forma livet efter våra särskilda förutsättningar. Tempo, rytm och balans är grundläggande, liksom att lära känna sig själv. Att ingå i livets rytm av vila och aktivitet, sömn och vakenhet, ensamhet och gemenskap med andra kräver att man förstår vem man själv är. 

Andaktslivet hjälper oss att skapa utrymme för eftertanke. Är jag sann mot mig själv? Försöker jag gripa efter för mycket och komplicera livet? Svarar jag an när livet vill något av mig eller säger jag nej av bekvämlighet? Vi finner att trohet mot det som är större än vi, trohet mot Gud eller det Inre Ljuset, hjälper oss i det lilla sammanhang där vi oftast är satta att verka.

Om vi saktar in märker vi att livet av sig självt vill komma oss till mötes. De flesta av oss har redan fått så mycket av livet, men vi kan behöva lära oss att åter se och uppskatta det. Allt det vackra i naturen. Att glädjas över att bara finnas till. Och det finns alltid någon eller något vi kan älska. 

Enkelhet i det materiella är att ha det man behöver. Orättvisorna i världen är stora. Vi lever i överflöd och behöver träna oss i att känna oss nöjda med mindre. Enkelhet kräver mod att avstå. Om vi vågar vila i att veta att vi har tillräckligt kan det ge oss den trygghet vi behöver för att kunna välja bort. Samfundsgemenskapen spelar en stödjande roll. Om andra runt omkring oss avstår är det lättare för oss själva att också göra det.

Sanning

Sanning är ett svårfångat begrepp som verkar på flera nivåer i livet. Kanske det mest adekvata är att säga att vi söker sanningen. Enkla fakta kan vara obestridligt sanna: som att Kväkargården ligger i Stockholm och att efter vinter kommer vår. 

Av rädsla i det sociala samspelet vågar vi inte alltid säga som det är. Läpparna säger något annat än vad hjärtat känner. Vi saknar kraften att vara uppriktiga, vilket kan bero på att vi är splittrade som människor. I oss verkar motstridiga krafter och vi har behov av helande.

När vi inom samfundet fattar beslut tänker vi att var och en har sin del av sanningen och att ingen äger hela sanningen. Vi måste lyssna lyhört på varandra för att få hela bilden som kan utgöra grund för ett bra beslut.

I andaktslivet söker vi den sanning som kväkarna kallar för det Inre Ljuset. Det är verksamt i var och en som en andlig kraft. Det Inre Ljuset vill leda varje människa till det liv som hon är avsedd för. Min sanning blir därför inte densamma som din sanning. Samtidigt står det Inre Ljuset på allas sida och bär oss som andaktsgemenskap, vilket binder oss samman. I riktning mot mer autentiska liv behöver vi varandra. För på vägen avslöjas våra många gånger fåfänga och osanna liv. Det kan vara smärtsamt och omtumlande att upptäcka, men frigör oss för nytt liv. 

När människan finner sitt sanna liv kan hon vara i stånd att uträtta sådant hon inte trodde var möjligt. Kväkarhistoriens många säregna livsberättelser vittnar om detta.

Fred

Fred är ett ord som är lätt att ställa sig bakom. Det låter vackert men kan samtidigt kännas till intet förpliktigande. Fred kräver långsiktigt och tålmodigt arbete. Vännernas samfund har en rik historia av fredsarbete utifrån en radikalpacifistisk grundsyn. Den formulerades redan 1660, när kväkarrörelsen var ny, i en deklaration till kung Karl II i England. Där stod bland annat:

Vi tar fullkomligt avstånd från alla yttre krig och kamp med yttre vapen, oavsett mål eller anledning. Och detta är vårt vittnesbörd för världen […] att den Kristi ande som leder oss in i Sanningen aldrig kommer att leda oss att kriga med yttre vapen mot någon människa, varken för Kristi rike eller något världsligt rike.

Att vara kväkare gör oss inte automatiskt till fredliga människor. Inträde i vårt samfund kan ses som början på en fredsfostran som, om det vill sig väl, kommer att ta hela människan i anspråk. 

Kväkarna har genom sitt fredsengagemang genom historien lärt sig att fredsarbete hänger ihop med många andra viktiga värden. Dessa värden bildar en kedja av djupgående samband som sträcker sig in mot vårt innersta.

Andaktslivet hjälper oss. I stillheten kan jag för mig själv erkänna mitt behov av förlåtelse och upprättelse. Då kan jag från en ny position ta mig an det nödvändiga försoningsarbetet.

Att arbeta för fred kan låta stort och svårt. Uppriktig vänlighet i nära relationer och i de sammanhang där vi är satta att verka räcker långt. 

Jämlikhet

Jämlika gemenskaper är ovanliga idag. Organisationer byggs oftast hierarkiskt, även de kyrkliga. 

Kväkarsamfundets jämlikhet grundar sig på att vi alla är lika mycket värda inför Gud. Vi vet att i andaktslivet har världslig status ingen betydelse. Vi bör gå in i andakten med ett ödmjukt och mottagligt sinnelag.

Vännernas samfund bildades ur upptäckten att Guds Ande kan tala till varje människa, utan förmedling av mellanhänder. När Anden leder oss kan envar tala fritt ur andakten. 

Kväkarna har lärt genom erfarenhet att utan jämlikhet är det svårt att bygga gemenskap. Jämlikhet innebär att söka ömsesidighet snarare än absolut rättvisa. Vi strävar efter ett liv där vi hjälper och blir hjälpta, lyssnar och blir lyssnade på, ser andra och själva blir sedda. 

Jämlikhet är inte att alla ska bete sig på samma sätt. Ett sätt att vara jämlik är att värna om varandras olikheter, att var och en ska få vara sig själv och samtidigt vara på väg. 

Jämlikhet är inte heller att alla ska vänta sig att få – eller klara av att ge – lika mycket av samma sak. Var och en uppmanas vi att söka det vi behöver och ge till gemenskapen det vi har och vill erbjuda. 

Kväkarnas samfundsgemenskap är ingen färdig gemenskap där perfekt jämlikhet alltid råder. Jämlikhet är en fortlöpande balansövning i ömsesidig uppmärksamhet och uppriktighet.

Gemenskap

Kväkarna söker en gemenskap som vilar på individuell frihet att söka och vandra sin egen livsväg. Vi har lärt oss att ju mer en människa finner sig själv, desto mer kan hon berika gemenskapen. 

För att finna sig själv behöver vi hjälp och stöd av andra. Vi behöver en gemenskap som ser, lyssnar och bär. Hjärtat i vår gemenskap är andakten. Erfarenheten av ett gemensamt andaktsliv bygger en vänskap med grund i det som är större än vi själva. Det betyder att vilja det bästa för var och en genom att se och bekräfta det Inre Ljuset hos varandra. 

Man kan säga att gemenskap uppstår ur samarbete på jämlika grunder. Allt vi gör tillsammans, om vi gör det på rätt sätt, mynnar ut i fördjupad gemenskap. Vi vet också att konflikter uppstår och kommer med både kris och möjlighet. Om vi undviker att ta tag i det svåra kan samfundsgemenskapen skadas. 

Samfundets struktur stödjer oss men andan i vilken vi verkar tillsammans är avgörande. Vi behöver vara uppriktiga och inte väja för smärtsamma sanningar. Vi behöver hela livet fördjupa freds- och försoningsvägen där vi kan säga förlåt och reparera misstag. 

Den andaktsfulla tystnaden får oss att besinna oss själva. Kärlekens och Sanningens ljus hjälper oss till urskiljning och klarhet.

Hållbarhet

Hållbarhetsvittnesbördet handlar om kväkarnas omsorg om jorden och om att leva på ett sätt som inte innehåller frön till förstörelse. Vittnesbördet om hållbarhet har utvecklats under senare åren, även om det har sina rötter långt tillbaka. John Woolman skrev 1772 “Jordens produkter är en gåva från vår gode skapare till invånarna, och att utarma jorden nu för att främja världsligt välstånd tycks vara skadligt för den kommande generationen.” 

Ibland talar kväkare om förvaltarskap för att förtydliga att vittnesbördet handlar om människans ansvar att förvalta vår jord. När kväkarna möter en kris som blottlägger en brist på omtanke om människors andliga välmående, kulturell och social splittring i samhällen, och en vårdslöshet med välfärden för framtida generationer, svarar de med att betona behovet av handling. Lyssna till vad kärleken begär av dig. 

Brittiska kväkare gjorde ett klart uttalande 1988 Vår planet är allvarligt sjuk och vi kan känna smärtan. Vi har blivit påminda om de många sätt på vilka jordens framtida hälsa hotas som ett resultat av vår själviskhet, okunnighet och girighet. Vår jord behöver uppmärksamhet, respekt, kärlek, omsorg och bön. I Vännernas samfund i Sverige har vi idag ett nätverk som fördjupar sig i klimat- och hållbarhetsfrågor.