Kväkarteologi – ett föredrag. Del 1

Kväkarteologi är inget statiskt, utan rör sig mellan poler i olika spänningsfält. Detta sker på individuell nivå men speglas också på samfundsnivå. Rörelserna uppstår när vi som individer får nya upplevelser och vill förändra hur vi uttrycker oss om det andliga livet. Rörelserna kan också ha med förändringar i det omgivande samhället att göra.

Jag har i mitt arbete med kväkarteologi identifierat åtminstone fyra sådana spänningsfält som jag använder för att belysa olika epoker av kväkarnas historia. Min förhoppning är att de hjälper till att skapa en röd tråd i en annars mycket komplex väv av händelser.

Det här är ett refererat av ett föredrag hållet på Kväkargården. Föredragets längd gör att refereratet delats upp i sex kortare delar:

• Del 1. Mitt möte med kväkarteologi genom deltagande i det svenska kväkarsamfundets andaktsliv. Presentation av teologiska spänningsfält.
• Del 2. De första kväkarna, 1647–1666
• Del 3. Restorationens kväkardom, 1667–1689
• Del 4. Kvietismen, 1690–1820
• Del 5. Kväkardomens splittring och diversitet, 1820–1890
• Del 6. Liberal kväkardom, 1890–1950 och liberal-liberal kväkardom, 1950 och framåt

Torbjörn Söderquist
10 januari 2022

Introduktion

När jag kom första gången till Kväkargården visste jag efter en timma att jag hade funnit mitt andliga hem. Jag upplevde att det fanns en hemlig, god och uppbyggande kraft mellan människorna som var i stilla andakt tillsammans. Jag kände hur fint jag blev bemött av äldre medlemmar. De mötte mig med ett öppet sinnelag, nyfiket och intresserat men utan att vilja dra in mig i någonting. Någonting fanns där bakom, som formade deras sätt att vara i världen.

Jag minns att när jag hade blivit medlem i samfundet talade jag inte så mycket om det med andra. Egentligen fanns ingen utomstående som visste att jag var kväkare. Ett viktigt skäl till det var att jag saknade ett språk för att kommunicera min tilltro till kväkarnas sätt att tro och vilja leva. Just den saken hjälptes inte av att jag från början bestämt mig för att inte läsa om kväkardomen, för att undvika att allt lades tillrätta innan jag själv hade erfarit. Jag ville att mysteriet så att säga skulle öppna sig bit för bit för mig ur själva andaktslivet.

Att sätta ord på det jag visste

Ändå visste jag ju nästan direkt vid första mötet att jag var kväkare, hade på kväkarvis en lugn och bergfast tilltro till den erfarenheten, fast utan att riktigt veta eller kunna sätta ord på mina upplevelser, utan att kunna kommunicera vad vi tror på, vad det går ut på. Jag tyckte nog att svårigheten var lite pinsam och plågsam. När jag någon gång försökte så blev det en räcka negationer: vi har inga präster, utgår inte från bibeln, ingen trosbekännelse, inga dogmer, ingen nattvard, ingen psalmsång.

Vi sitter tysta (även det kändes som en negation) men i tystnaden fanns det en frihet och en särskillnad mot övriga världen som jag tyckte om.

Vi tror på det inre ljuset. Vi tror också att det finns något av Gud i varje människa. Det var enkelt att säga, men vad betydde det egentligen?

Vi kommer ur kristenheten men är inte längre kristna. Men hänger vi fortfarande ihop med den – och i så fall på vilket sätt? Det kunde jag inte säga något om.

Bibeln är en bok bland andra böcker och har inte en särställning hos oss.

Jag hade hamnat i det som kallas liberal kväkardom och jag hade tagit till mig och kunde uttrycka några av dess kännetecken.

Några händelser av vikt för mina teologiska reflektioner

Jag fick möjlighet och stöd av samfundet att gå en tvåårig kurs på Woodbrooke, kväkarnas studiecenter i Birmingham, runt år 2010–2011. Dessa år var viktiga för att ge mig ett språk och för att ge mig perspektiv på kväkarrörelsen.

Mitt arbete på Kväkargården med programverksamheten sedan 2013 och mitt läsande under senare år har hjälpt mig att utveckla ett språk för att tala om andlighet.

Jag deltog i Bibelsamtal på Kväkargården. Vi läsningen upplevde jag att andlig kraft strömmade direkt ur evangeliernas berättelser, en kraft som förvandlade mig och rörde mig i riktning mot en kristocentrisk kväkare. Då märktes också en ökad spänning i förhållande till andra medlemmar. Jag uppfattade att det fanns en rädsla och ett behov av att markera distans, både vad gällde betydelsen av bibeln och Jesu liv och lära.

Andens liv

Min position är nu att jag tillmäter både evangelierna och det inre ljuset stor auktoritet. I båda fallen måste anden ge liv, lysa upp mitt inre eller lysa upp den text som jag läser. Kväkarna äger en medvetenhet om detta.

Teologi som begrepp

Det här föredraget ska handla om det vi kallar kväkarteologi och tyngdpunkten kommer att ligga på den liberala kväkardomen, den gren av den världsvida kväkarrörelsen som vårt svenska samfund är del av.

Teologi är en slags begreppsmässig förståelse av kväkarliv. Man kan kanske rygga tillbaka för den. Förstör den något av ursprungligheten och omedelbarheten i upplevelsen?

Kan man välkomna den? Ja absolut – genom att sätta ord på sina erfarenheter får man syn på en massa saker. Det gör kväkarlivet rikare. Vi står tryggare i vår tradition om vi känner den. Vi blir bättre att kommunicera med omvärlden.

Dynamiska spänningar

Jag kan nu se att jag från början, utan att veta om det, befann mig i flera olika dynamiska spänningsfält inom området kväkarteologi. Jag har identifierat åtminstone fyra sådana spänningsfält och jag tycker mig se dem i studiet av kväkarnas historia. I varje spänningsfält finns rörelse och balanspunkter. Ny rörelse förflyttar balanspunkterna. Detta kan medföra en temporär disharmoni.

Kan jag som enskild människa finna mig tillrätta i den teologiska miljö som utgör vårt samfunds trosinnehåll, även om den för tillfället inte riktigt har balans som passar just mig? Det här kan vara känsligt.

Det första spänningsfältet
auktoritet, det inre ljuset (den egna erfarenheten), skriften

Om skriften är liktydigt med Ur kväkarerfarenheten eller Quaker Faith & Practice är det här området inget större spänningsfält. Men om skriften betyder bibeln börjar det bli laddat. Och skulle bibeln vara liktydig med Guds ord, så skulle det på en gång bli otroligt laddat hos oss.

Det andra spänningsfältet
form – trosinnehåll

Forskning visar* att när grunden finns i trosinnehållet kan formen bli friare. Detta är utmärkande för den evangelikala strömningens kväkardom. Varför sitta tyst när man kan lovprisa Gud?

Forskning visar också* att när formen blir viktigast, som i vår tradition, blir trosinnehållet friare. Vår andakt har en fast form, med tystnaden i centrum. Alla kan tala ur andakten – vi tillämpar det allmänna prästadömet. Vi har inga dogmer och ingen trosbekännelse. Vi har en tillåtande attityd kring trosuppfattning.

Däremot krävs det för deltagande att man lär sig reglerna för hur andakt och beslutsmöten går till.

* Se Ben Pink Dandelions An Introduction to Quakerism, 2007.

Det tredje spänningsfältet
orden – tystnaden

Orden räcker å ena sidan inte till. De både begränsar och förminskar. Så varför inte bara stå tysta inför Guds ansikte, inför gudsmysteriet, inför kärleken eller inför livet? Varför ens försöka sätta ord på det vi ändå inte kan förstå? Men om orden nu inte når fram kan de kanske ändå peka mot något.

Orden är å andra sidan skapande i världen. I begynnelsen fanns ordet – allt blev till genom det och utan det blev ingenting till av allt som finns till (Joh. 1). Orden, begreppen, att rätt benämna kan innebära ett enormt frigörande av skaparkraft.

Det fjärde spänningsfältet
kristocentrisk kväkardom – universalistisk kväkardom

Detta spänningsfält inträder först under 1900-talet, när kväkarna upphör att vara ett helt och hållet kristet samfund

Kristocentrisk kväkardom har sin utgångspunkt i den historiske Jesu liv och lära som de återges i evangelierna. Mötet med det gudomliga sker i det inre.

Universalistisk kväkardom har sin utgångspunkt i alla religioner och vishetstraditioner, för ingen enda källa har monopol på sanningen. Andligheten kan medvetandegöras och uttryckas på många olika sätt

Två motiv till föredraget

1. Jag vill stimulera till teologisk reflektion. Kan vi få ett språk kan vi tala om vår tro på ett respektfullt sätt, med omsorg om varandra.
2. Jag vill försöka få syn på vad vi tror på idag. Vilken tro lever hos oss idag? Vad rör sig i andaktens ljus och mörker hos olika kväkare?

Den brittiske kväkarprofessorn Ben Pink Dandelion talar om 5 eller 6 perioder av kväkardom. Jag tänkte hålla mig till dessa. Det är förstås konstgjorda indelningar av ett kontinuerligt historiskt flöde.

Först beskriver jag kortfattat utmärkande drag och händelser i de olika perioderna. Sedan försöker jag spegla hur tyngdpunkten förflyttas och vad som skapar rörelse i de olika teologiska spänningsfälten.