Kväkarteologi – ett föredrag. Del 2

Kväkarteologi är inget statiskt, utan rör sig mellan poler i olika spänningsfält. Detta sker på individuell nivå men speglas också på samfundsnivå. Rörelserna uppstår när vi som individer får nya upplevelser och vill förändra hur vi uttrycker oss om det andliga livet. Rörelserna kan också ha med förändringar i det omgivande samhället att göra.

Jag har i mitt arbete med kväkarteologi identifierat åtminstone fyra sådana spänningsfält som jag använder för att belysa olika epoker av kväkarnas historia. Min förhoppning är att de hjälper till att skapa en röd tråd i en annars mycket komplex väv av händelser.

Det här är ett refererat av ett föredrag hållet på Kväkargården. Föredragets längd gör att refereratet delats upp i sex kortare delar:

• Del 1. Mitt möte med kväkarteologi genom deltagande i det svenska kväkarsamfundets andaktsliv. Presentation av teologiska spänningsfält.
• Del 2. De första kväkarna, 1647–1666
• Del 3. Restorationens kväkardom, 1667–1689
• Del 4. Kvietismen, 1690–1820
• Del 5. Kväkardomens splittring och diversitet, 1820–1890
• Del 6. Liberal kväkardom, 1890–1950 och liberal-liberal kväkardom, 1950 och framåt

Torbjörn Söderquist

De första kväkarna, 1647–1666

Introduktion

Vår tids förståelse för kväkardomens uppkomst kommer främst ur George Fox dagbok, som skrevs under 1670-talet. Han avvisade all påverkan från andra kristna, eller inblandning av människor, utan menade att kväkarrörelsen uppkom ur direkt andlig uppenbarelse. Hans uppfattning kan kortfattat uttryckas: ”Kristus ha själv kommit för att undervisa sitt folk”.

Denna förklaring började utmanas under 1900-talet, när kväkarna placerades i ett historiskt och religiöst sammanhang. Man ser att den grundläggande andliga visionen som kväkarna kom med redan var etablerad i radikala religiösa grupper.

Inflytandet kom från:

• Medeltida europeiska mystiker som Mäster Eckhardt, som menade att en gudagnista finns nedlagd i människan.
• Rörelser som stod för en radikal kristen gemenskap för fred och social jämlikhet, t.ex. anabaptister, mennoniter och Bruderhof.
• Engelsk puritanism, som sökte Gud genom inre erfarenhet och därför avvisade yttre former av religionshandlingar.

Kväkarnas bidrag

Kväkarna var en del av reformationen och tillförde erfarenhetsmässigt djup, var en mobiliserande kraft och hade ledarskapskvalitéer som kunde utmana den etablerade kyrkans hierarkiska makt och kontroll. Anden frigjordes ur den hierarkiska kyrkans dogmer och liturgi för att bli tillgänglig för var och en.

Inre erfarenhet

I andaktens tystnad och stillhet väntar vi på Guds vilja, som uppenbaras som inre erfarenhet.

Det levande ordet är viktigare än skriften

Kväkarna ville bort från inlärda dogmer och regelstyrd religion. Guds lag är skriven i människornas hjärtan, Kristi Ande uppenbarar sin vilja i det inre hos människan och kan därifrån leda människans liv.

Skriften bekräftar erfarenheten

”Jag håller den heliga skriften högre än alla mänskliga skatter, men inte så högt som Guds ord, som är levande, fullt av kraft och evigt […] opåverkat av alla element i denna världen.”

– Hans Denck, anabaptist

”Den heliga skriften var dyrbar för mig för jag var i den ande som skapat den och det som Herren öppnade i mig fann jag senare bekräftat där.”

– George Fox

Ur ny auktoritet

Guds lag stod över världens lag och tvingade kväkare att bryta mot orättfärdiga lagar.

Handling i världen

Kristus ledde den nya, osynliga kväkarkyrkan, inte biskopar och präster. Kväkarna vägrade därför att betala tionde och bidra ekonomiskt till kyrkobyggen.

Kväkarna lyfte inte på hatten för överheten, för vi är alla jämlika inför Gud.

Kväkarna vägrade svära eder. Om man alltid talar sanning behövs inga eder. Edsvägran ledde ofta till fängelsestraff.

Kvinnorna och kväkardomen

Hos kväkarna hade kvinnor hade en given auktoritet i andliga frågor. Andliga mödrars insats bland kväkarna var radikal och utan motstycke i samtiden.

Spänningsfälten

Här etableras den egna erfarenheten, det Inre Ljuset som primär källa. Men bibeln var fortfarande viktig som bekräftelse.

Andaktsformen, med stillhet i centrum, etableras. Trosinnehållet får träda tillbaka.

Tystnaden blir en förutsättning för att urskilja Guds vilja, men orden förlorar inte betydelse. Man kan säga att deras betydelse ökar, under förutsättning att de stiger upp ur andaktens djup, laddade med andligt liv ur tystnaden. När de sedan uttalas av någon blir de Guds budskap till gruppen. 

Rörelsen i spänningsfälten uppstod ur människors inre behov av ett äkta religiöst liv.