Kväkarteologi – Ett föredrag. Del 3

Kväkarteologi är inget statiskt, utan rör sig mellan poler i olika spänningsfält. Detta sker på individuell nivå men speglas också på samfundsnivå. Rörelserna uppstår när vi som individer får nya upplevelser och vill förändra hur vi uttrycker oss om det andliga livet. Rörelserna kan också ha med förändringar i det omgivande samhället att göra.

Jag har i mitt arbete med kväkarteologi identifierat åtminstone fyra sådana spänningsfält som jag använder för att belysa olika epoker av kväkarnas historia. Min förhoppning är att de hjälper till att skapa en röd tråd i en annars mycket komplex väv av händelser.

Det här är ett refererat av ett föredrag hållet på Kväkargården. Föredragets längd gör att refereratet delats upp i sex kortare delar:

• Del 1. Mitt möte med kväkarteologi genom deltagande i det svenska kväkarsamfundets andaktsliv. Presentation av teologiska spänningsfält.
• Del 2. De första kväkarna, 1647–1666
• Del 3. Restorationens kväkardom, 1667–1689
• Del 4. Kvietismen, 1690–1820
• Del 5. Kväkardomens splittring och diversitet, 1820–1890
• Del 6. Liberal kväkardom, 1890–1950 och liberal-liberal kväkardom, 1950 och framåt

Torbjörn Söderquist

Restorationens kväkardom 1667–1689

Efter hand som rörelsen växte, växte motståndet och gav upphov till hård förföljelse.

1662 förbjöds kväkarandakter. Detta förbud varade i 27 år, till år 1689 då ”Act of Toleration” infördes. 15 000 kväkare satt i fängelse under denna period och mer än 400 dog. George Fox var nära att dö under vidriga förhållanden i Scarborough Jail, varifrån han släpptes 1666.

Hat

Kväkarna beskylldes för allt möjligt, som att vara förklädda katoliker, syssla med incest, häxkraft och barnoffer. Därför var det fritt fram att våldföra sig på dem. Speciellt kvinnliga predikanter blev misshandlade och torterade i tusental.

Nya krav – nya behov

För att skydda rörelsen från förföljelse började man förhandla med myndigheterna, för att visa aktivt att man inte tänker störta makten med vapen och våld.

För att skydda rörelsen mot grundlösa beskyllningar behövdes en skriftlig teologisk presentation. Robert Barclay´s Apology kom 1676 och var en systematisk genomgång av kväkarnas tro.

Modifiering av teologin

För att bemöta kritik från anti-kväkare började kväkarna lägga mer tonvikt vid den historiske Jesus. Att hävda Kristi återkomst i det inre gav upphov till mycket stark kritik.

Man började också att försöka balansera den egna rörelsen från individuella överdrifter. Om kväkare ses berusade på gatan eller är inblandade i sexuella skandaler, hur går det då med doktrinen om det Inre Ljuset som sanningskälla?

Kväkarna började se behovet att lyfta fram den kollektiva erfarenheten och införa styrning och regler för uppträdande.

Centralisering och kontroll

The Epistle from the Elders at Balby (1656) och The Testimony from the Brethren (1666) är dokument som hävdade rätten och ansvaret att ifrågasätta individuell inspiration och korrigera dem som struntade i dess auktoritet. Att kväkarrörelsen själv inifrån började skapa central kontroll, något man från början revolterat mot, skapade spänningar i rörelsen.

Evangelieordning

En organisatorisk struktur kallad evangelieordning utarbetades av Fox, Fell och Farnworth under 1660-talet och betraktas av historiker som betydelsefullt för rörelsens överlevnad. Den stärkte möjligheten för gruppen att tillsammans fatta beslut. I samtidens Sverige har vi dels en organisatorisk struktur på lokal nivå (varje enskilt andaktsmöte) och dels en på nationell nivå (hela samfundet).

Spänningsfälten

Det Inre Ljuset är fortfarande primär auktoritet, men ifrågasatt i synnerhet vid individuella överträdelser. Bibeln berättelser om Jesus blir viktigare som korrektiv grund.

Andaktsformen bibehålls med stillhet i centrum. Mötesformer och organisationsstruktur etableras. Trosinnehållet modifieras.

Tystnaden är en förutsättning för att urskilja Guds vilja. Gruppens urskillning blir viktigare för att balansera den enskilde, vars inre ledning kan riskera att spåra ur.

Rörelsen i spänningsfälten uppstod främst ur trycket från det omgivande samhället, men även ur rörelsens egna behov att balansera individuella överdrifter.