Kväkarteologi är inget statiskt, utan rör sig mellan poler i olika spänningsfält. Detta sker på individuell nivå men speglas också på samfundsnivå. Rörelserna uppstår när vi som individer får nya upplevelser och vill förändra hur vi uttrycker oss om det andliga livet. Rörelserna kan också ha med förändringar i det omgivande samhället att göra.

Jag har i mitt arbete med kväkarteologi identifierat åtminstone fyra sådana spänningsfält som jag använder för att belysa olika epoker av kväkarnas historia. Min förhoppning är att de hjälper till att skapa en röd tråd i en annars mycket komplex väv av händelser.

Det här är ett refererat av ett föredrag hållet på Kväkargården. Föredragets längd gör att refereratet delats upp i sex kortare delar:

• Del 1. Mitt möte med kväkarteologi genom deltagande i det svenska kväkarsamfundets andaktsliv. Presentation av teologiska spänningsfält.
• Del 2. De första kväkarna, 1647–1666
• Del 3. Restorationens kväkardom, 1667–1689
• Del 4. Kvietismen, 1690–1820
• Del 5. Kväkardomens splittring och diversitet, 1820–1890
• Del 6. Liberal kväkardom, 1890–1950 och liberal-liberal kväkardom, 1950 och framåt

Torbjörn Söderquist

Kväkarna i modern tid

Liberal kväkardom, 1890-1950

De två sista perioderna väljer jag att behandla som en, vad gäller teologisk tyngdpunkt och rörelse.

Den liberala kväkardomens framväxt

Nya vindar blåste i och med vetenskapens upptäckter. Darwinismen fick genomslag i samhället och en bibelkritisk hållning växte bland de unga. Den evangelikala bokstavstrogna bibeltolkningen, som levde i kväkaretablissemanget i London, blev mer och mer ifrågasatt.

Manchesterkonferensen 1895 blev en viktig vändpunkt. Mängder av unga liberala delegater önskade tankefrihet, bejakade av högre utbildning, vetenskap, bokläsning, teater och musik. Genom en mer intellektuell förståelse för omvärlden kunde man engagera sig i samhället på ny grund. Detta blev startpunkten för liberal kväkardom.

Fyra teologiska teman

1. Erfarenheten är primär
Tidiga Vänner hade också placerat erfarenheten som primär, men den skulle alltid bekräftas av skriften. Att som nu förlita sig på enbart på den egna erfarenheten var något nytt.

2. Tron måste vara relevant för tiden
Det mått av ljus som Gud skänker varje tid är medlet och frälsningen för denna tid.

3. Vänner ska vara öppna för nytt Ljus, varifrån det än kommer
Nu öppnades möjligheten för ljus och insikter även från andra religioner och visdomstraditioner än kristendomen.

4. Ny uppenbarelse
Guds sanningar är eviga, men uppenbaras kontinuerligt – det vill säga, de är pågående och sker gradvis. Uppenbarelsen får aktualitet och auktoritet i samklang med samtiden. Detta synsätt liknar vetenskapens kunskapssyn, där upptäckten av ny kunskap kan omvärdera redan känd kunskap

Ett viktigt möte

John Wilhelm Rowntree och Rufus Jones insåg nödvändigheten av en ny förståelse av kväkarnas historia. I stället för att beskriva de första kväkarna som evangelikala beskrev Jones kväkarna som i huvudsak en mystisk rörelse, med auktoriteten i den egna erfarenheten – det Inre Ljuset.

1890 – 1950

Tre distinkta grenar av kväkardom går nu att urskilja globalt:

Liberal kväkardom är presenterad ovan.

Evangelisk kväkardom fortsätter att ha avlönade pastorer och sätter Bibeln i centrum. Den ägnar sig åt omfattande mission under 1860-talet, vilket resulterat i att vi idag har stora grupper av kväkare i bland annat Kenya, Burundi, Bolivia och Guatemala.

Konservativ kväkardom existerar i små grupper. De bär enhetlig klädsel och uttrycker sig med enkelt tal. Preics som de tidiga kväkarna är den konservativa kväkardomen starkt kristocentrisk.

Liberal-liberal kväkardom, 1950 –

Inte kristna längre

Banden med kristenheten betyder mindre och mindre. År 1966 uttalade sig Britain Yearly Meeting mot en förankring av medlemskapet i kristen doktrin.

Kväkardomen av idag binds inte till någon text eller speciell tradition, vilket tillåter en möjlig anpassning i det oändliga. Det finns idag röster som vill ta bort allt religiöst språk från skrifter som uttrycker vår samlade erfarenhet, t.ex. orden Gud, andlighet och andakt.

Tro

Tro är en mångfald av uppfattningar. Den är privat och marginaliserad och anses inte viktig. Det finns muslimska, hinduiska, sikhiska och buddistiska kväkare, teister och non-teister, agnostiker och ateister. Kväkardomen hålls samman av form, alltså genom det sätt andakterna genomförs på.

Kan man tro på vad som helst och ändå kalla sig kväkare? Räcker det att bara tro på t.ex. kärleken?

”Vad som verkligen har betydelse är att vi lever våra liv i kärlekens kraft … Det vackra med kärlekens väg är att den inte kan planeras och dess mål inte bestämmas i förväg.” (Quaker Faith & Practice, 24.60)

Det ”absoluta kanske” – normen för tro är sökande  

Sanningen ses som individuell och provisorisk. Att hävda en religiös sanning är nästan meningslöst eftersom man alltid är på väg. De Vänner som finner och vill uttrycka en teologisk sanning kan känna sig obekväma. Varför talar vi väldigt sällan om vad vi tror på?

Spänningsfälten

Det Inre Ljuset som primär auktoritet stärks åter igen. Skriften betyder inte längre nödvändigtvis Bibeln utan våra samlade erfarenheter, exempelvis ”Ur kväkarerfarenheten” eller ”Quaker Faith & Practice”.

Tyngdpunkten ligger på formen för andakt och möten, samt samfundets struktur och uppbyggnad. Strukturen skapar rum för det andliga innehållet men själva trosinnehållet är mer eller mindre okänt.

Tystnaden blir ännu mer långtgående och kan leda till att det sällan är någon som talar ur andakten.

Det fjärde spänningsfältet introduceras. Tyngdpunkten ligger idag förmodligen i den universalistiska kväkardomen, men det finns fortfarande många kristocentriska kväkare.

Den liberala rörelsen uppstod ur vetenskapens framväxt och dominans i det omgivande samhället. Kväkarna ville vara en del av detta. Få liberala kväkare anser att Bibeln är Guds ord.