Om döden – från en endagsretreat på Kväkargården

Hur föreställer vi oss egentligen döden. Som en befrielse, en sista utandning, en lieman, en oövervinnelig schackspelare…  För att inspirera våra egna bilder tog vi hjälp av Bo Setterlinds dikt: Döden tänkte jag mig så.”

”Det gick en gammal odalman 
och sjöng på åkerjorden….

Döden och liver hänger så intimt ihop. Kahlil Gibran skriver i Profeten:

”Ni vill veta dödens hemlighet.

Men hur ska ni finna den, om ni ej söker den i livets hjärta?…

Vill ni, i sanning, se dödens ande, så öppna era hjärtan för livets sinnliga närvaro.”

Kväkartraditionen liksom många andra vishetstraditioner talar om att acceptera och ta till sig dödens faktum. Det finns inget sätt att undgå att bli gammal, drabbas av sjukdom, dö och skiljas från allt man älskar och står nära. Livet berikas när man dör lite i taget medan man lever och inte skjuter upp hela döendet till den sista dagen. Var också beredd att ge sorgen sin plats i livet.

”Kan du besinna din egen död och dina näras död. Om vi accepterar dödens faktum, befrias vi att leva mera fullt. Vid förlust av närstående, ge dig själv tid att sörja. När andra sörjer, låt din kärlek omsluta dem.” QF&P 1.02.30

Släpp fram gråten och låt den föra dig till okända stränder.

”Var inte rädda för att gråta (över den bortgångne) därför att tårar av kärlek kan hela kärlekens sår. Helgonen var visa när de talade om tårar som en gåva, en helande flod som renar själen…” QF&P 22.83 Sheila Bovell, 1988

Sorgen kan man ömt bära med sig i livet som en gåva, som en dag kan bli till välsignelse.

”Sorgen byggde en bro till andra. Men för att det ska ske måste smärtan accepteras, bli upptagen som en följeslagare. Om smärtan gav bitterhet och en oemotståndlig lust att anklaga och straffa andra förde den istället med sig isolering. Om den accepterades som en börda, öppnade den dörrar till andra själar som sökte svar på lidandets mysterium.” QF&P 22.82 Robert Tod, 1989

Ingenting kan som döden föra en människa närmare livet.

Efter sonen Lowells död vid 11 års ålder:

”… nu när jag tittar tillbaka den händelsen vet jag att ingenting har fört mig närmare Gud eller gjort mer för att öppna upp den meningen med den oändliga kärleken än det faktum att kärleken kan överbrygga en separation, kan nå över avgrunden. Den mystiska föreningen är inte bruten och känner inget slut.” QF&P 22.84 Rufus Jones  

Det kändes skönt att närma sig döden som vi gjorde denna dag i gemenskap med andra. Tryggheten i gruppen fanns hela tiden som ett stöd att förlita sig på.

av Torbjörn Söderquist