Referat: Dag för lärande om "Möte för klarhet"

Referat: Dag för lärande om “Möte för klarhet”

Den första februari 2020 samlades vi på Kväkargården för att lära oss mer om metoden ”Möte för klarhet”. Tanken var att aktualisera metoden och öva tillsammans för att, vid behov, lättare kunna hjälpa varandra.

Bakgrund

Kväkarsamfundets väsen är att söka klarhet. Man kan uttrycka det så att en tro på Guds kärlek och ömsinta omsorg är den grund vi står på och att vi söker den för att finna klarhet.

”Kärleken var den första rörelsen…” säger 1700-tals kväkaren John Woolman och vår uppgift är att urskilja dess ledning i våra liv, förstås också gemensamt i samfundets liv. Andaktslivet, liksom den beslutsprocess vi använder oss av, syftar till att klargöra. Men inte ur begränsade själviska motiv, utan genom att be Gud ”om att inte ta hänsyn till några andra rörelser i mitt inre än de som kom från Sanningens rena ande” (John Woolman).

Så här uttrycker sig Emilia Fogelklou, några hundra år senare:

Han som ser i det fördolda, Han ger varje människa, i varje hennes nu, dolda befallningar om det som är just hennes särskilda skyldighet. Det är ej att göra som någon annan gjort, utan tvärtom göra vad ingen annan är till hands att göra.”

I olika tider med varierande tidsanda har ”möte för klarhet” tjänat olika ändamål hos kväkarna. På 1700-talet – och då lämnar vi svenskt perspektiv – kunde den enskilde medlemmen ställas inför en auktoritet genom ”Möte för klarhet” om disciplinen – hur man klädde sig och uppträdde – så att det inte skulle falla någon skugga över samfundet. Man kan säga att det fanns en negativ grund för klarhetsprocessen: att vara mån om rörelsens rykte.

Vid giftermål motsvarade “Möte för klarhet” det man brukar kalla hindersprövning. Det var viktigt att man inte hade haft några tidigare relationer.

Vid medlemsansökan användes metoden för att försöka förstå de bakomliggande motiven. Människor kunde ha behov av att få rörelsens beskydd och få hjälp vid utsatthet.

Men det har hela tiden också funnits en positiv grund: att hjälpa en människa till klarhet och att söka Guds vilja för den enskilde. Här ligger tonvikten idag. Man kanske står inför ett svårt beslut, behöver klargöra en problemställning eller har behov av råd i någon angelägenhet. Då kan man be om ett möte för klarhet, för att få andras lyssnande omsorg, nytt djup och nya perspektiv på problemet. Det kan var ett mer eller mindre ostrukturerat samtal med någon som man har förtroende, för eller ett möte med tydlig struktur och flera som lyssnar.

Möte för klarhet riktlinjer

Ett möte för klarhet, med en tydlig struktur och där man tar hjälp av visheten i gruppen, kan gå till så här. Tiderna kan varieras.

1. Centrering i tystnad (1 min)

2. Huvudpersonen redogör för frågeställningen (3 min)

En i gruppen är huvudperson – den som bär på en frågeställning kring en situation hen befinner sig i just nu. Det behöver inte vara hela historien, bara enkelt och konkret – så mycket som behövs för att gruppen ska förstå.

I beslutsprocessens kärna finns något som leder inåt och söker djup förankring i var och ens innersta andliga grund. Processen syftar till att fördjupa frågeställningen så att denna förankring sker. Det kan handla om att se situationen på ett nytt sätt så att man kan fatta ett beslut, göra ett vägval eller välja ett annorlunda förhållningssätt.

Gruppen lyssnar på djupet till berättelsen.

3. Frågor som klargör frågeställningen och besvaras av huvudpersonen (1 min)

4. Tystnad (1 min)

Gruppen lyssnar också inåt under moment 2,3 och 4 och lägger märke till vilka bilder, känslor eller viljegester som stiger fram, som fångar essensen i berättelsen.

5. Var och en i gruppen redogör kort för dessa (5 min)

6. Öppna frågor från gruppen, som inte besvaras av huvudpersonen (8 min)

Gruppen är inte där för att lösa frågan åt hp eller för att hp under mötet skall komma fram till ett svar. Frågorna ställs på ett sådant sätt att de hjälper hp att bli mer grundad i sitt beslut. Gruppen kommer därför inte med förslag till lösningar. Vilket beslut som fattas kan förbli okänt för gruppen.

7. Avslut i tystnad/bön/välsignelse/tacksamhet… (1 min)

Om man vill kan man utse någon i gruppen som antecknar, som minnesstöd för huvudpersonen.

Texten är skriven av Torbjörn Söderquist