Referat: Florence Fosters föredrag
14 maj höll Florence Foster, QUNO:s representant för freds- och nedrustningsfrågor i Genève, ett föredrag på Kväkargården i Stockholm. Referatet är skrivet av Sharon Gustavsson och Torbjörn Söderquist.
Florence Foster kom till Stockholm för att delta i en Freds- och utvecklingskonferens. Vi hade glädjen att också kunna välkomna henne på Kväkargården, för en presentation av QUNO:s arbete. QUNO, Quaker United Nations Office, har funnits i Genève och New York sedan 1948 i syfte att verka för fred och nedrustning. Där har kväkarna en lång tradition av att bjuda in små grupper för informella samtal på en lugn och fridfull plats, i kväkarmiljö runt en måltid. Syftet är att bygga personliga relationer och överbrygga den brist på tillit som ofta ligger i vägen för ett konstruktivt nedrustningsarbete. Länderna litar ibland inte på varandra. Mötena sker utan protokoll eller mediebevakning och ingenting rapporteras vidare.
Ibland är det uteslutande diplomater som träffas, ibland FN-personal eller representanter från NGO:s. Deltagarna uppmuntras att skapa kontakt som medmänniskor och att lyssna på varandra, noggrant och med förtroende, så att de kan uttala sig uppriktigt och testa idéer som inte kommer att föras vidare utan deras tillstånd. Ibland uppstår större förståelse för motsatta ståndpunkter i svåra förhandlingslägen. Ibland kan delegaterna hjälpas åt att formulera texten till internationella överenskommelser och handlingsplaner utarbetas för hur en fråga skall kunna tas vidare. Ibland uppstår oväntade lösningar på svåra problem.
Storleken på de grupper som bjuds in till dessa QUNO-luncher kan vara allt mellan 3–25 personer och inkludera en eller flera ur QUNO:s personalstyrka. Florence berättade om hur hon gör för att förbereda ett sådant möte och hur hon hela tiden försöker verka för att bygga förtroendefulla relationer under mötet. Då måste man utesluta det sätt att argumentera som ofta används och som Florence hade ett träffande uttryck för: ”naming and shaming”. Förtroendet för henne och för QUNO som organisation är vad det hela vilar på. Florence, som själv har arbetat på QUNO i fyra år, fascineras av att se hur annorlunda människor behandlar varandra bortom de formella politiska rummen. Att se dem uppleva sig som nästan mystiskt förbundna, i en önskan att vara del i en mänsklig gemenskap, samtidigt som de blir lyssnade på och delar en måltid tillsammans.
QUNO är också med och introducerar ämnen för samtal, men bara sådant som de själva har djup kunskap om. Det kan vara ämnen som ligger långt ifrån vad som är möjligt att tala om, eller som det saknas vilja att tala om på diplomatisk nivå. Ett sådant arbete kan ligga bakom att något så småningom hamnar på den officiella politiska agendan. Sådana ämnen har varit t.ex. frågan om barnsoldater, landminor, AIDS-mediciner och behandling av kvinnliga fångar. QUNO har högt anseende och blir ibland tillfrågade om sin syn på vissa frågor, där de anses ha speciell kunskap och erfarenhet. Arbetet är långsiktigt och tålmodigt, med syftet att aktivera det goda i och mellan människor.