Referat från en retreat: Andakten – vår andliga källa

En text skriven av Torbjörn Söderquist, utifrån retreaten “Andakten – vår andliga källa”, som hölls på Kväkargården 25 mars 2017. I citat som textens författare själv har översatt anges ibland originalbegreppen inom citattecken, när de inte helt har gått att översätta.

*

Vi inledde retreaten med att tillsammans läsa om synen på andakten i citat från tiden när kväkarrörelsen grundades. Den här sammanställningen är ett försök att spegla grunddragen i vår andaktsform.

 

Kort historisk introduktion till de tidiga kväkarnas syn på andakten

George Fox beskriver i sin omstörtande upplevelse att våra kroppar är Guds tempel och Kristus är lärare i vårt inre. Detta kan beskrivas som kväkardomens upphov:

Nu hade jag kommit genom anden förbi det flammande svärdet in i Guds paradis. Allting var nytt och hela skapelsen doftade annorlunda än förut, bortom det man kan beskriva med ord. Jag kände inget annat än renhet, oskuldsfullhet och rättfärdighet förvandlad till Guds avbild genom Jesus Kristus…

Nu öppnade Gud mig och sa att varje människa är upplyst av gudomligt Kristusljus, kallad till nytt liv. Genom Guds ande och kraft skulle jag samla människor i Kristus, på den nya levande vägen och bort från kyrkor skapade av människor till en gudomlig kyrka.

Några grunddrag

Det är inte vår egen kraft

“Guds andes makt steg helt underbart upp inom oss”, ”Guds eviga hjärt-värmande kraft kom över alla”

Joan Fox, vandrande kväkarpredikant

Kraften kunde bara sökas genom att stilla de egna världsliga sinnena, tömma sig själv på önskningar, tankar och ingivelser, för att istället öppna sig för Guds närvaro

Att vänta på Gud kräver både yttre och inre självuppgivande… Man måste upphöra med all aktiv spekulation och föreställning ur det egna jaget. När man helt tömt ut sitt själv, och de naturliga yttringarna av egenviljan ordentligt korsfästs, är man redo att motta Gud…Vår andakt består alltså inte av tal eller tystnad som sådan, utan av ett heligt beroende av Guds medvetande. Men för att ett sådant beroende skall kunna uppstå krävs det att vi börjar med tystnad tills orden uppstår ur Guds Ande.

Robert Barclay, “Apology”, 1676

 

Det kan behövas en lång väntan i tystnad och självuppgivelse – ibland timmar – innan upplevelse av närvaron av gudomlig kraft

Jag satt på en höstack och sa ingenting på flera timmar för att väcka hunger efter ord… och till sist rördes jag av Gud att tala och alla nåddes av hans makt och av livets ord.

George Fox

 

Vi väntade på Herren tillsammans i ren tystnad… ofta flera timmar med våra sinnen och hjärtan i Kristus ljus inom oss bortvända från egna tankar, känslor och önskningar, ivrigt lyssnade efter hans Ord. Vi mottog ofta hans andes utgjutelse över oss som är Guds heliga Eviga Andes gåva till oss… och vi gladdes och våra tungors band lossnade och vi talade med nya tungor de ord som Gud yttrade genom oss.

Edward Burrough, 1658

 

Mötet i andakten med den gudomliga kraften ledde till en fördjupad andlig förståelse hos den enskilde andaktsbesökaren

När jag kom in i de stilla församlingar av Guds folk, kände jag en hemlig kraft bland dem, som rörde vid mitt hjärta; och när jag gav efter för den fann jag att det onda försvagades och det goda väcktes i mig. Jag knöts till dem och förenades med dem. Och jag hungrade efter mer av denna kraft och detta liv så att jag kunde känna mig helt försonad.

Robert Barclay “Apology”, 1676

 

Vi var en gång fallna (children of wrath) som alla andra. Men Gud har upplivat oss som var döda genom det levande Ordet och har renat oss och helgat oss i själ och ande i överensstämmelse med vårt mått och vi kan bära vidare det som är fullkomligt.

Sara Chevers, kringvandrande kväkarpredikant, 1658

 

De som svarade an på budskapet hos de första kväkarprofeterna kände en apokalyps bryta igenom sina kroppar… Den känsla av sanningskraft (empowerment) dessa kvinnor och män kände när dom upptäckte att deras egna kroppar var platsen för Kristus återkomst i hela sin härlighet, var likt jordskalv omskakande i alla dess implikationer.

Douglas Gwyn, kväkarhistoriker

 

Andakten, livet och talet

Andakten ledde inte bara till en förändring av den andliga förståelsen hos den enskilda andaktsdeltagaren – den utmanade också till en motsvarande förändring i sättet att leva i världen. Historien är full av kväkarinitiativ i världen: kamp mot slaveri, förbättra fängelser, fredsinitiativ, sociala initiativ, återuppbyggnadsarbete efter krigen etc.

Vad en kväkarandakt är kan man förstås bara förstå något av genom att delta och vara öppen för vad den kan föra med sig. Den djupa närvaron i tystnaden och stillheten når bortom orden.

 

Varför just tystnad? Därför att tystnaden är mull. Det du sår däri skall du skörda – tiofalt!

Sven Ryberg, 1971

 

Insikterna kan stiga upp ur de tysta djupen och kräver vår vakna och känsliga uppmärksamhet.

Vi behöver en stillhet som först och främst blottar verkligheten utom och inom oss. Det är först sedan vi blivit seende som vi vet åt vilket håll vi ska gå…

Sven Ryberg, 1963

 

Vad gör egentligen tystnaden med orden?

Orden äga ingen kraft i sig. Den tystnad ur vilken de vuxit skänker dem kraften till liv.

Sven-Otto Lovén, 1956

 

Under andakten som vi delar vi med varandra uppstår en speciell gemenskap.

När vi tillsammans går in i djupen av en levande tystnad, Guds stillhet, finner vi varandra i det som är evigt, uppbärande och stödjande.

Quaker Faith & Practice, 2:01

 

Ska något delas med de andra i andakten? Philladelphia Yearly Meeting formulerar sig år 1955 så här:

Andakt, enligt det urgamla sätt som praktiseras av Vännernas Samfund, är helt utan mänsklig styrning eller kontroll (supervision). En grupp av andäktiga (devout) människor samlas och sitter ner i tystnad utan några vidare arrangemang (prearrangements), och var och en söker en omedelbar känsla av gudomlig ledning och att direkt erfara närvaron av den Levande Kristus. Det är inte helt sant att säga att mötet baseras på tystnad: det är mer sant att säga att mötet baseras på Helig Lydnad. De som kommer till ett sådant möte kan tillfoga det skada på två speciella sätt: genom att i förväg bestämma sig för att tala eller genom att i förväg bestämma sig för att vara tysta. Det enda sätt på vilket en andaktsbesökare kan hjälpa till att bära upp ett sådant Möte är genom att i förväg besluta sig för att försöka vara känslig i lyssnandet till den tysta lilla rösten och försöka svara an på vad den än begär av dig. Ett sådant Möte har alltid tilltron som insats (high venture of faith) och det är till detta äventyr som vi inbjuder dig att delta.

 

Avslutningsvis

I kväkartraditionen talas om Ordets vittnesbörd men också om hur Guds närvaro erfars i kroppen och beskrivningar av visioner. Hur kan ordlösa erfarenheter som till exempel bild och rörelse få plats i andakten – och hur kan de i så fall uttryckas? Om anden blåser vart den vill så borde väl ordlöst talande ur andakten ha sin givna plats naturligtvis under samma inre prövning av motiv och mening som föregår talade budskap?

Under retreaten experimenterade vi med ritade budskap, sång och att röra sig i rummet. Vi samtalade kring vad dessa uttrycksformer gjorde med andakten. Vi kände oss friare när allt inte måste formuleras i ord, men något av tystnaden och stillheten också förlorat med friare former.

Vi kom inte fram till ett enkelt och självklart svar, men vi var överens om att det varit mycket positivt att pröva. Kanske vi i alla fall öppnat för en ökad känslighet för icke verbala budskap som annars kanske bara ignoreras, förblir enskilda angelägenheter eller förväntas kläs i orddräkt för att kunna kommuniceras.