Referat: Klimatkrisen och vi

Referat: Klimatkrisen och vi

Referat från endagsretreaten “Klimatkris, miljö och hållbarhet – var står jag, var står vi?”, 2019-09-21.

Hur möter vi yttre hot som är många gånger större än de mänskligheten mött tidigare? Hur hanterar vi det faktum att kunskapen om och åtgärderna för att motverka dessa hot visserligen accepteras som sanningar, men att ansträngningarna att verkligen göra skillnad är så blygsamma, viljan att ta modiga beslut och agera kraftfullt så svag? Vad kan jag som enskild människa göra? Vad kan vi göra tillsammans, och vad kan det svenska samfundet bidra med?

Frågorna som dök upp under denna experimentella endagsretreat om klimatkrisen kom i stor utsträckning att beröra vår gemensamma existens, vår moraliska plikt att agera och samfundets framtida roll i det arbete som måste ske för att motverka effekterna av de dramatiska förändringar som vi redan ser tydliga tecken på. 

Och de funderingar på lösningar som delades ur tystanden hade allt som ofta sin grund i vår månghundraåriga tradition. Vi måste lyssna inåt för att få vägledning, pröva de svar vi får, och agera i världen på ett sätt som överensstämmer med de signaler vårt samvete ger oss.

Kan vi hålla andakter ute på gatorna när Extinction Rebellion fredligt protesterar mot att så lite görs, precis som kväkare gör i Storbritannien? Eller öppna upp Kväkargården för mer regelbundna samtalskvällar om klimatkrisen? Skulle det vara ett alternativ att vi försöker samarbeta med andra i större utsträckning? Hur kan vi med vår tradition som grund bidra till att ge oss själva och andra människor ett aktivt hopp?

Även om frågorna var fler än svaren så kan dagen ändå sammanfattas med att det fanns en längtan att agera som kväkare utanför andaktsrummens väggar. 

Skrivet av Nicklas Adamsson