Vi uppvaktar UD om kärnvapen

Måndagen den 13 juli, vid årsdagen för Sveriges beslut att inte skriva under FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen, uppvaktade kväkarna Utrikesdepartementet och överlämnade sitt öppna brev till regeringen och riksdagspartierna. Brevet är en uppmaning till regeringen att snarast skriva under FN-resolutionen om förbud mot kärnvapen. Samma dag publicerades brevet som debattinslag i tidningen Dala-Demokraten och skickades till riksdagspartierna.

Birgit Aquilonius, medlem i samfundets arbetsutskott, och Julia Ryberg, samfundspedagog, träffade departementssekreterare Caroline Asker och ministerrådet Ulf Lindell. Birgit och Julia berättar här om besöket:

Vi inledde det halvtimmeslånga besöket med en kort historisk introduktion till kväkarnas snart 400-åriga arbete för fred och mänskliga rättigheter. Vi berättade om Margaret Fell, en av de första kväkarna, som 1660 red till kung Karl II för att överlämna sin skrivelse om kväkarnas vägran att bidra till krig och krigsförberedelser. Vi berättade om kväkarnas arbete under tvåhundra år för slaveriets avskaffande i Amerika. Vi nämnde Quaker United Nations Office där diplomater kan träffas för informella samtal och ”tyst diplomati” på kväkarnas kontor i Geneve och New York.

Vi påminde om kväkarnas principiella övertygelse att krig och krigsförberedelser är vansinne. Nu lever vi med en akut risk för kärnvapenkrig. Så länge det finns kärnvapen kvarstår den risken. Därför måste Sverige underteckna FN-konventionen om förbud mot kärnvapen.

Ulf Lindell och Caroline Asker fick frågan om varför Sverige valt observationsstatus i stället för att skriva under konventionen. Vi frågade om regeringens ställningstagande påverkas av politiska hänsyn till andra stater. I det sammanhanget påminde vi om Olof Palmes mod att stå fast vid ställningstagandet mot Vietnamkriget. Vi frågade även om hur regeringens ställningstagande påverkar Sveriges rykte, inte minst med tanke på Dag Hammarskjöld, som ett världssamvete.

Vid frågan om hur vårt brev skulle hanteras sa tjänstemännen att de skulle lyfta vårt brev vidare inom Utrikesdepartementet.

Samtalet fördes i god ton och med ett gott lyssnande. Vi tackades för informationen och engagemanget.

Det öppna brevet finns att läsa här.