Ett snabbt sätt att beskriva kväkarsamfundet är att det är ett samfund med kristet ursprung där vi inte har gudstjänster och präster, utan andakter som domineras av tystnad, men där det också är fritt fram för alla deltagande att tala ur tystnaden. En kärna i kväkardom är att det gudomliga finns inom oss, ”det inre ljuset”, snarare än utom oss i skrifter och predikare. Det innebär också ett stort utrymme för varje kväkare och grupp av kväkare att hitta egna sätt att leva kväkarnas grundtankar. Det finns gemensamma drag, men frågan om vad vi tror på är svår att ge ett bra svar på, eftersom det också finns en stor variation.
Teologisk tillhörighet och vittnesbörd
Vi brukar ibland säga att vi har ”ett kristet ursprung, men stor bredd”. Om man ska sammanfatta vad kväkarna står för i en mening kan det låta så här.
Ett religiöst världssamfund som med den tysta andakten i centrum sedan 1650-talet värnar fred, jämlikhet, enkelhet, sanning, gemenskap och hållbarhet.
Kväkarna har några karakteristiska livsprinciper som vi kallar vittnesbörd som tillkommit genom historien när kväkare försökt leva ett liv lett av Gud eller det Inre Ljuset. Vittnesbörden täcker ett stort antal sammanhängande handlingar och detaljerade angelägna frågor. Dessa sammanfattas med orden enkelhet, sanning, fred, jämlikhet, gemenskap och hållbarhet.
Kväkarna präglas av pacifism och strävar efter jämlikhet och enkelhet. Vi utgår från att alla människor har samma tillgång till det gudomliga och att de därmed är – eller ska vara – jämställda, oavsett könsidentitet, sexualitet, etnicitet och andra faktorer.
Kväkarnas ursprung
Ordet ”kväkare”, från engelskans Quaker, är från början ett öknamn. De första kväkarna på 1650-talet kallade sig istället Vänner (Friends) och bildade samfundet The Religious Society of Friends. Än idag använder vi begreppet Vänner, men det gamla öknamnet har blivit ett etablerat begrepp som används både inom och utom samfundet.
Kväkarna bildades i England i mitten av 1600-talet, en tid då många grupper sökte sig bortom statskyrkan. Många kväkare utvandrade sedan till Amerika, där de grundade delstaten Pennsylvania. George Fox och William Penn är de två tidiga kväkare som är mest kända än idag, men de verkade inte ensamma utan som del av en större rörelse.
Det svenska kväkarsamfundet bildades 1935. Det fanns redan tidigare enskilda kväkare i Sverige.
Medlemskap
Våra andakter, retreater och andra aktiviteter är öppna för alla. Deltar man regelbundet kallas man ofta Vänners vän. Medlem kan en Vänners vän bli efter att under en period deltagit i och bidragit till andaktslivet. Läs mer om medlemskap här.
Kväkarnas beslutsmetod
Vår beslutsmetod har funnits med från kväkarrörelsens första tid. Det kan till det yttre först se ut som ett traditionellt sammanträde i förenings- eller företagssammanhang. Där finns en person som leder mötet och en som skriver protokoll. De sitter vid ett bord vända mot medlemmarna och det finns en dagordning. Men när mötet sätter igång förstår man att det handlar om en annan process. Beslutsmötet börjar i stilla andakt. Tystnaden finns sedan med genom hela mötet, för att ge tid för kortare eller längre eftertanke.
Kväkarprofiler
George Fox (1624-1691)
Elizabeth Fry (1780-1845)
Jeanna Oterdahl (1879-1965)
Elin Wägner (1882-1949)
Frågor och svar
Ställ din egen fråga
Få svar på tidigare frågor
Länkar
Vad tror kväkarna på?
Kristet ursprung, stor bredd
Våra vittnesbörd
Vår människosyn
Kväkarnas historia
Det svenska samfundets historia
Andra historiska texter
Kontakt: info@kvakare.se