Sekreteraren i den brittiska sektionen på det Ekumeniska mötet i Stockholm 1925 hette Lucy Gardner (1863–1944). Hon var ensam kvinna i den stora internationella organisation som planerade och beslutade om mötet. På ett tidigare ekumeniskt möte, där Lucy var enda kvinnliga delegat, hade hon gjort sig känd för att lyssna uppmärksamt samtidigt som hon stickade och sydde och sedan komma med skarpa inlägg.
Nathan Söderbloms uppskattade Lucy Gardner som en öppenhjärtig och kritisk medarbetare. Han fick till exempel finna sig i att den brittiska delegationen inte blev sammansatt av de personer han önskade. Lucy sa ifrån – delegationens medlemmar bestämdes i England och inte i Sverige. Nathan visste att Lucy betytt mycket för att förankra hans vision i Storbritannien och sa att fröken Gardner, kväkaren var både ”ordningen och oron i urverket”.
Lucy Gardner var en av många kväkare som hade ett stort inflytande på det ekumeniska arbete som förberedde Stockholmsmötet. Hon deltog vid konferenser i Helsingborg 1922 och i Birmingham 1924. Med sin erfarenhet, kunskap och stilla humor bidrog Lucy ofta genom att tydliggöra den ekumeniska utvecklingen och knyta ihop förberedelsearbetet. På en gruppbild från Helsingborg 1922 står hon mellan ärkebiskop Söderblom och metropoliten Germanos med bestämd och lätt road min och händerna på ryggen, utan hatt och kappa som de andra damerna på bilden.
Resan till Stockholmsmötet 1925 gjorde Lucy Gardner med flyg! Hon hade upptäckt att en reguljär flyglinje just öppnat mellan Amsterdam och Malmö och blev den första i den ekumeniska rörelsen som vågade sig på ett sådant äventyr. Mötets stora mängd föredrag hade en strikt ordning med bestämd tidsgräns för varje talare. Om en talare överskred tiden ringde Lucy Gardner i en specialgjord klocka på podiet. En ortodox biskop som förvägrades tala ytterligare en minut lämnade mötet i protest.
Vid den avslutande middagen i vinterträdgården på Grand Hotell var de högstämda superlativen många i tacktalen. Skålar utbringades för kungafamiljen och för ärkebiskopen – ja för hela det svenska folket. Därefter togs talarna ner på jorden av Lucy Gardner, som skött mycket praktiskt samarbete och ibland varit tvungen att ta den självsvåldige Nathan Söderblom i örat. Hennes tacktal handlade om stenografer och skrivmaskiner, nattarbete och översättningar och om informationsbyråns effektivitet.
Stockholmsmötet fick stor internationell betydelse, för såväl kyrkans ekumeniska liv som i ett större samhällsperspektiv. Mötet genomfördes i ett krigshärjat Europa och utmanade i sin samtid en djupt splittrad kristendom. Det största värdet bestod i att de kristna ledarna möttes i verkliga livet. En lärdom som vi även idag har all anledning att ta fasta på. Att ses fysiskt skapar bättre förutsättningar för djupare samtal, för enhet och för verklig vänskap.
Lucy Gardner fortsatte sitt fredsarbete livet ut bland annat som grundare och sekreterare av Fellowship of Reconciliation 1914 och sekreterare för Conference on Christian Politics, Economics and Citizenship 1924.
Gun-Britt Karlsson