”Ordningen och oron i urverket”

Sekreteraren i den brittiska sektionen på det Ekumeniska mötet i Stockholm 1925 hette Lucy Gardner (1863-1944). Hon var ensam kvinna i den stora internationella organisation som planerade och beslutade om mötet. På ett tidigare ekumeniskt möte, där Lucy var enda kvinnliga delegat, hade hon gjort sig känd för att lyssna uppmärksamt samtidigt som hon stickade och sydde och sedan komma med skarpa inlägg.

Nathan Söderbloms uppskattade Lucy Gardner som en öppenhjärtig och kritisk medarbetare. Han fick till exempel finna sig i att den brittiska delegationen inte blev sammansatt av de personer han önskade. Lucy sa ifrån – delegationens medlemmar bestämdes i England och inte i Sverige. Nathan visste att Lucy betytt mycket för att förankra hans vision i Storbritannien och sa att fröken Gardner, kväkaren var både ”ordningen och oron i urverket”.

Stockholmsmötet fick stor internationell betydelse, för såväl kyrkans ekumeniska liv som i ett större samhällsperspektiv. Mötet genomfördes i ett krigshärjat Europa och utmanade i sin samtid en djupt splittrad kristendom. Det största värdet bestod i att de kristna ledarna möttes i verkliga livet. En lärdom som vi även idag har all anledning att ta fasta på. Att ses fysiskt skapar bättre förutsättningar för djupare samtal, för enhet och för verklig vänskap.

Lucy Gardner fortsatte sitt fredsarbete livet ut bland annat som grundare och sekreterare av Fellowship of Reconciliation 1914 och sekreterare för Conference on Christian Politics, Economics and Citizenship 1924.

En längre version av texten finns här. Där finns också fler kvinnliga kväkarprofiler som Elizabeth Fry, Jeanna Otterdahl och Elin Wägner.

Gun-Britt Karlsson