Svenska samfundet fyller 90 år

11 maj 1935 bildades Vännernas samfund i Sverige, kväkarna. På hösten samma år 12–13 oktober hölls det första årsmötet. Ett år senare i oktober 1936 skrev kväkarna till regeringen och bad att få bli erkända som ett samfund vilket man kunde gå in i och sedan lämna Svenska kyrkan. Brevet var undertecknat av 21 medlemmar i Vännernas samfund, varav 8 anmält utträde ur kyrkan. Året därpå 1937 ”erkände” staten samfundet. Ända fram till 1951 kunde man lämna Svenska kyrkan endast genom att gå in i ett annat av staten godkänt samfund.

Dialogen mellan kväkarna och ärkebiskop Erling Eidem under denna process var mycket god. Han satte själv stort värde av tystnaden i sitt eget andliga liv. Hans önskan var att kväkarna skulle stanna inom kyrkan. Ärkebiskopen ville ha ”en liten kväkarstuga på folkkyrkans stora tomt”. Så blev det inte, för Vännerna ville vara självständiga, men accepterade redan från början att kväkare även kunde vara medlemmar i Svenska kyrkan eller annat trossamfund.

Nina Benner-Anderson och Greta Stendahl var samfundets första ombud. Emilia Fogelklou var med vid samfundets bildande och Elin Wägner blev medlem 1936.