Nina Benner-Anderson
Första ombudet i svenska Vännernas samfund
Den ganska okända kväkaren Nina Benner-Anderson, född Åhlander (1865–1947) gjorde imponerande insatser inom kvinnokamp, nykterhetsrörelse och fredsarbete. Hon var clerk – eller ombud, som vi säger numera – under svenska Vännernas samfunds bildande på 1930-talet. I den första medlemsförteckning är Nina nummer två efter Emilia Fogelklou Norlind.
Dramatisk barndom
De första barndomsåren, vilka Nina själv skildrat som lyckliga, tillbringade hon tillsammans med tre syskon bland straffångarna på slottet i Landskrona, där hennes far var kamrer. När Nina var tio år avled fadern, som då avtjänade ett fängelsestraff för förskingring. Vid denna tid hade familjen redan flyttat till Lund.
Sjuksköterskeutbildning
När Nina var 18 år dog även modern och Nina fick då ansvaret för sina syskon.1886 blev hon elev på Drottningens sjuksköterskeskola i Stockholm. Valet av yrke, liksom hennes livslånga engagemang för jämställdhet, rättvisa och för samhällets utsatta, bottnade säkerligen i barndomens upplevelser – såväl av familjens svårigheter som av uppväxten i fängelsemiljö. Efter sin sjuksköterskeexamen fick Nina 1891 anställning som sjuksköterska vid sjukstugan för arbetarna vid Domnarvets Järnverk.
Make och fem söner
Under sin tid vid sjukstugan träffade hon ingenjören Gustaf Anderson och 1893 gifte sig paret. 40-åriga Nina Benner-Anderson kom tillsammans med make och fem söner till Västerås kring årsskiftet 1906. I Västerås engagerade hon sig i olika frågor kring kvinnors rättigheter, nykterhet och fred, vilket skulle komma att prägla mycket av hennes fortsatta liv. Hon lär ha haft en organisatorisk skicklighet, som säkerligen kom väl till pass i föreningslivet.
Första kvinnan i Västerås stadsfullmäktige
Hösten 1906 bildades i Västerås en avdelning av Föreningen för kvinnans politiska rösträtt och Nina var en av stiftarna.1912 gick de politiskt aktiva kvinnorna fram med egen lista och Nina Benner-Anderson tog plats som stadens första kvinnliga fullmäktigeledamot. Bland annat motionerade hon om inrättandet av en så kallad ”Mjölkdroppe”, föregångare till barnavårdscentralerna, och föreslog åtgärder mot den akuta livsmedelskrisen.
Arbete för nykterheten
Nina Benner-Anderson tillhörde de kvinnor för vilka kampen för rösträtt och jämställdhet var nära relaterad till frågan om att uppnå nykterhet i samhället. Nina engagerade sig i den kvinnliga nykterhetsorganisationen Vita bandet. 1916–22 var hon ordförande i Vita bandets centralstyrelse. Nina var livligt sysselsatt med opinionsbildning och lobbyarbete för ett alkoholförbud. Bland annat ledde hon flera delegationer som uppvaktade regeringen i frågan.
Fredsarbete
Vid sidan av rösträtts- och nykterhetsarbetet var Nina Benner-Anderson starkt engagerad i den svenska fredsrörelsen. På våren 1915 tillhörde hon delegationen som representerade Sverige vid den Internationella kvinnokongressen för fred i Haag. Hon deltog i Frankfurtkonferensen om moderna krigsmetoder 1929 och var 1935 utskottsledamot i aktionen Kvinnornas vapenlösa uppror mot kriget. Efter flytt till Bromma 1918 var Nina engagerad i partipolitik på riksnivå inom Frisinnade landsföreningen.
Kväkare
Vid 65 års ålder anslöt sig Nina Benner-Anderson till det brittiska kväkarsamfundet. I det svenska Vännernas samfund, kväkarna, som var under bildande, fungerade hon som ombud 1933–35. I augusti 1934 deltog Nina i den internationella kväkarkonferensen i Prag. I maj 1935 avsade hon sig dock uppdraget och skrev: ”Befria mig från detta uppdrag som varit mig så kärt!” Orsaken var troligen hälsoskäl. Som en av de äldsta i den första generationen medlemmar karakteriserades Nina av Emilia Fogelklou som ”vår kära ålderspresident, med sitt vita hår och sina unga tindrande ögon”. Nina Benner Anderson återvände mot slutet av sitt liv, sjuklig och nästan blind, till Västerås. Hon avled 1947, 81 år gammal, och gravsattes på Östra kyrkogården I Västerås.
Gun-Britt Karlsson