Interreligiöst uttalande pga översynskonferens för icke-spridningsavtal
Tillsammans med 108 andra trossamfund världen över har det svenska kväkarsamfundet ställt sig bakom ett gemensamt interreligiöst uttalande med anledning av den 11:e översynskonferens för icke-spridningsavtalet (NTP). Läs det engelska originalet här eller den svenska översättningen nedan:
Vi, som troende människor, med våra röster, förenar oss i solidaritet för att uppmana världens ledare att rädda icke-spridningavtalet (NPT) från krisen och att respektera dess mest grundläggande åtagande: att skapa en värld fri från kärnvapen.
Den 5 mars 1970, efter de föregående decenniernas fasorna, trädde NPT i kraft. Avtalet vilar på ett storartat löfte: icke-kärnvapenstater lovade att inte förvärva kärnvapen, medan kärnvapenstaterna enligt artikel VI åtog sig att i god tro förhandla om fullständig nedrustning.
Femtiosex år senare är avtalets mest grundläggande åtagande fortfarande ouppfyllt. Vi ser att NPT faller sönder och en spridningskris hotar. Skyldigheten att förhandla om nedrustning har skjutits upp, urvattnats och i många fall öppet avfärdats. Alla kärnvapenstater moderniserar sina vapenarsenaler med nya leveranssystem och doktriner som sänker tröskeln för användning. Avtalets moraliska auktoritet beror på trovärdigheten i nedrustningsåtagandet. Den trovärdigheten är nu i kris.
Den brådska och den risk vi står inför idag
Med domedagsklockan inställd på 85 sekunder i midnatt är vi nu det närmaste vi någonsin varit en katastrof. Många som har makten idag förstår inte helt hur nära vi redan har kommit ett kärnvapenkrig. Vi har överlevt, inte därför att våra system är idiotsäkra, utan för att vi har haft tur. Och tur, som FN:s generalsekreterare sa, är ingen strategi.
Grunden till allt detta är en andlig kris som är rotad i normaliseringen av våld och krig som instrument för att lösa konflikter mellan folk och nationer. När beväpnad makt betraktas som en första utväg, när militära utgifter överskuggar investeringar i mänsklig utveckling, när hela befolkningar lär sig att acceptera hotet om förintelse som ett villkor för sin säkerhet, har vår moraliska uppfinningsrikedom havererat. Att acceptera apokalyptiskt våld som den slutgiltiga skiljedomaren i tvister mellan nationer är inte bara en strategisk hållning. Det är en andlig sjukdom – en som varje trostradition vi här representerar har namngett, sörjt över samt uppmanat sina anhängare att motstå.
Vår tro kallar oss att agera
Det är vår övertygelse – gemensam för våra olika trostraditioner – att livet är en oskattbar gåva. Och med denna stora gåva kommer ansvaret att både ta hand om varandra och denna goda planet som anförtrotts oss. Kärnvapen representerar ett misslyckande på båda punkterna – ett svek mot vår plikt att skydda varandra och att skydda planeten som är livets förutsättning.
Vi vidhåller att sann säkerhet bygger på rättvisa, på ömsesidig omsorg, på erkännandet av att ingen nations säkerhet kan vila på en annan nations utplåning. Vi ber att era barns och våra barns framtid skyddas och att rädslan för förintelse må endast vara en skugga från det förflutna.
Och i denna kris håller vi fast vid hoppet – hoppet som en djärv övertygelse om att denna generations val kan avgöra huruvida konsekvenserna av kärnvapenupptrappning förs vidare till framtida generationer eller stoppas i vår tid.
Vår uppmaning till ledare runt om i världen
Vi uppmanar våra ledare att stå fast vid andan i NPT: att det är ett högst aktuellt och bindande åtagande. Vi inser djupet av splittringen som råder mellan NPT:s medlemsstater. Men vi vägrar att acceptera förlamning. Vi uppmanar staterna att engagera sig i verklig dialog, att se bortom låsta positioner, för att därmed hitta den gemensamma grunden för allas vår överlevnad. Utmaningarna är många och komplexa. Ändå hyser vi hopp om att våra ledare har modet att förhindra ytterligare en kärnvapenkatastrof.
Under den 11:e NPT-översynskonferensen uppmanar vi våra ledare att framför allt prioritera två åtaganden. För det första: att – inte i ord utan i handling – på nytt förbinda sig till artikel VI : med verifierbara minskningar, med ett moratorium mot utvecklingen av nya stridsspetsar, med en återgång till förhandlingar som inkluderar alla kärnvapenbeväpnade stater. NPT:s mäktiga överenskommelse kan inte överleva om ena hälften av den skjuts upp för all framtid. För det andra: låt nukleärpolitik centreras kring mänsklig säkerhet. Beslut om kärnvapen måste inte grundas enbart på staters säkerhet, utan på alla människors gemensamma säkerhet.
Tron, samvetet och engagemanget för en verklig inkluderande fred tvingar oss att bära med oss rösterna från hibakusha, ”downwinders”, och alla de globala samhällen som har upplevt och bevittnat det lidande som kärnvapen orsakar. Vi bär med oss hoppet från våra barn, som förtjänar att ärva en värld där hotet om utrotning inte hänger över varje vagga.
Vi håller er i ljuset. Och vi ber att ni blir en ledstjärna för era barn och våra barn. Att ni visar vägen mot en bättre framtid. Ni har makten att börja skapa en värld fri från kärnvapen. Vi ber er att använda den.