Tankar om tystnad
Hur beskriver man något som inte finns? Eller är det tvärtom? Silence is not the absence of something, but the presence of everything. Vad händer med kommunikation när tystnaden får ”tala”? När tal blir undantag och utfyllnad?
Som ny lärare föreläste jag mycket. Var uppfylld av mig och min röst, min bildning och nya fina examen. Jag har främst undervisat ”hemmasittare”, deltagare som hoppat av grundskolan eller gymnasiet. SAOL definierar föresläsning som undervisning utan egentlig dialog. Det fungerade inte. Ingen av oss lyssnade, tvärtom växte avståndet mellan oss. Ju mer jag pratade, desto längre från mig kom de.
Därefter infann sig en mellanperiod. Jag ställde ledande frågor, men vågade eller tog mig inte tid att lyssna. Fullständigt meningslöst och det kände deltagarna förstås. Om vi bara väntar, så kommer svaret. Samtidigt började jag läsa frigörande pedagogik och dialogpedagogik, särskilt Paulo Freire och Honorine Hermelin, samt överväga medlemsskap i samfundet.
Det var inte förrän jag ”gav upp” som magin infann sig. Deltagarna började tänka efter och prata med varandra. Det var inte förrän jag verkligen lyssnade efter svaren som de kom. Sedan dess använder jag samma metod som ledare i studiecirklar. Kort introduktion, säga det som måste sägas. Blir det därefter tyst får det väl vara så. Men det blir det aldrig.
Ärkesbiskop emeritus och ”kväkarsjälen” KG Hammar är inne på samma linje. En högmässa förväntas innehålla musik (vid intåget), sång, bön, predikan, sång, bön, predikan (från predikstolen), nattvard, mera sång och musik (under uttåget). Som präst i Lund försökte Hammar ”kväkafiera” gudstjänsterna genom stillhet, men det blev så orolig stämning att han fick återgå till det förväntade.
Karmelitsystrarna tittar inte på tv, läser inte tidningar och lyssnar inte på radio. De pratar inte med varandra på hela dagen, men en timme efter lunch och en timme efter middagen bryts tystnaden. De stickar och broderar, pratar och verkar ha ganska kul, men jag förstår inte. Hur förändrar man världen genom att avskärma sig från den? Det har aldrig varit kväkarnas tradition, tvärtom.
I sin nobelföreläsning berättade Jon Fosse om sin dramatik, där han kan använda tystnad på ett helt annat sätt än i prosa och dikt.
Jag kunde bara skriva ordet paus, så fanns det tysta talet där. Och i min dramatik är ordet paus utan tvekan det viktigaste och mest använda ordet – lång paus, kort paus, eller bara paus.
2003 konverterade Fosse till katolicismen, men fortsätter stå kväkarna nära och beskriver sitt skrivande som ett lyssnande.
Men den bygger på tillit, tystnad kan bli ett vapen. I en privat relation kan den ene vilja prata, men mötas av tystnad. Det är frustrerande att prata med någon som inte svarar. Tystnaden blir ett ”straff”. Eller så vill båda prata men vågar inte, problem ”tigs ihjäl”. I båda fallen blir det spänt och obekvämt. Tystnaden var öronbedövande, så kompakt att man kunde ta på den.
I en grupp eller kollektiv brukar man tala om ”tystnadskultur”. SO definerar det som en utpräglad praxis att inte påtala, kritisera eller uppmärksamma negativa företeelser. På en arbetsplats till exempel brukar tystnad belönas med privilegier, medan kritiker straffas med repressalier. Syftet är att statuera exempel och skrämma medarbetare till fortsatt tystnad.
I århundraden har kväkare samlats för att lyssna inåt, men på vad? Det finns förmodligen lika många svar som kväkare. Vad lyssnar jag på? Önskar jag kunde säga teologiskt korrekta saker, som ”Guds röst”, men svaret är nog ingenting. Ungdomar går omkring med hörlurar stora som sina huvuden. I vår tid av ljud överallt tar jag emot the sound of silence som en gåva.
Tobias Persson
Källa: Om tystnad – Eva Alerby
Riktlinjer – samtal ur tystnaden – i grupp
* Deltagande är frivilligt. Man talar eller inte
* Alla får tala till punkt. Ingen avbryter någon
* Vi lyssnar på andemeningen i det som sägs
* Vi talar utifrån den egna erfarenheten
* Vi lämnar en stunds tystnad mellan bidragen
* Varje bidrag lämnas okommenterat
* Allt som sägs stannar i gruppen
Riktlinjer – samtal ur tystnaden – i par
* Varje person får x (2, 5…) minuter var
* Hen kan tala eller vara tyst, men tiden påverkas inte
* Varje bidrag lämnas okommenterat
* Den som lyssnar undviker ”ögonbryn”, hummanden och nickningar
* Allt som sägs stannar i paret
Källa: Ur tystnaden – Julia Ryberg