Referat från retreat om mystik

Referat från retreat om Mystik – personligt färgad andlighet

24 mars 2018

Mystik är ej dimbildning, den är hjärtats realism, den skänker verklighetssyn och förmåga att älska trots allt som staplas i vår väg, när vi vill visa vår kärlek till livet och nästan.

Ur Råd och frågor, Sven-Otto Lovén, 1956

Det andliga kan beskrivas som den osynliga strömmen mellan en människa och världen, både den synliga och osynliga och är av mer generell art. Mystiken däremot är mitt förhållande till Gud och innehåller därför ett personligt färgat andligt element. Det handlar om ett möte mellan mig och Gud, där jag tar verklig form, blir till den jag är ämnad att vara, leds in på min livsväg, förstår mina gåvor och hur jag kan ge dom till världen. Här kan jag inte efterlikna någon utan mystikens andliga erfarenheter måste upplevas och genomarbetas individuellt. Vi kan öppna oss för det gudomliga genom att själva träda tillbaka. Genom mystiken kan vi grunda våra liv mer och mer i Gud och låta Gud leda våra liv och genom oss stråla ut sitt ljus och kärlek till världen.
Någonting leder till ett uppvaknande och kallar oss till ett liv med Gud. Det kan vara ett finstämt möte med något större än oss själva.

Jag vet ej vem – eller vad – som ställde frågan. jag vet ej när den ställdes. jag minns ej att jag svarade. Men en gång svarade jag ja till någon – eller något.
Från den stunden härrör vissheten att tillvaron är meningsfylld och att mitt liv därför, i underkastelse, har ett mål.
Från den stunden har jag vetat vad det är att ”icke se sig tillbaka”, att ”icke bekymra sig för morgondagen…

Dag Hammarskjöld, Vägmärken, 1963

Det kan också vara ett kraftfullt, oväntat och omskakande möte med Gud.

Men en ljus vårdag – det var den 29 maj 1902 – då hon satt och förberedde en lektion bland träden bakom Föreningsgatan 6, så inträffade tyst, osynligt den centrala händelsen i hela hennes liv. Utan syner eller ljud av tal eller mänsklig förmedling upplevde hon i utomordentligt klarvaken medvetenhet det stora förlösande, inre undret. Det ’tomma skalet’ liksom brast. All tyngd, all vånda, hela overklighetstillståndet sjönk undan. Hon förnam levande godhet, glädje. Ljus som en genomstrålande klar, lyftande, omslutande, otvetydig verklighet djupt inifrån. Det första uttryck som kom för henne – fast det dröjde länge – var: detta är den stora Barmhärtigheten, detta är Gud, ingenting annat är så verkligt som detta.

Emilia Fogelklou, Barhuvad, 1950

Eller också börjar det bara med en allmän otillfredsställelse med livet.

Min medvetna andliga resa började hösten 1952. Barnen var i skolan, Bob var på jobbet och jag hade tid att vända mig inåt och tyckte inte om vad jag såg. Jag hade mitt sociala liv, mitt intellektuella liv och mitt religiösa liv, Jag var många personer, inte en och jag fortsatte i ett mönster som jag ogillade men inte gjorde något för att förändra.

Louise Wilson, Inner Tenderings, 1996

Eller en stark och intensiv längtan efter livet självt här uttryckt i diktform.

Du ser, jag vill mycket.
Kanske vill jag allt:
mörkret i varje ändlöst fall,
det skimrande ljuset i varje uppåtstigande.

Så många lever till synes utan att bry sig.
Ledigt, lätt, rör dom sig i världen
som oberörda.
Men du gläder dig åt ansiktena
av dem som vet att de törstar.
Du tar dig an dem som griper efter dig för överlevnad.

Du är inte död, ännu är det inte för sent
att öppna dina djup genom att dyka ner i dom
och dricka av det liv
som tyst visar sig där.

Rainer Maria Rilke, Das Stunden-Buch 1:14, 1905

När man väl förvissats om att det finns en djupare mening med livet, att Gud vill något med mitt liv så börjar jag också att förstå att jag lever bortvänd från Gud. Jag märker att jag är intrasslad i egots drivkrafter, i samhällsnormer och familjevanor som uppmuntrar falskhet, fåfänga, aggressivitet, girighet, högmod som delvis är till för att skydda vår sårbarhet och misslyckanden.

Att komma i djup relation till Gud innebär också att blottlägga oss själva. De platser i oss själva som vi har gömt undan för världen och även för vårt eget medvetande öppnas nu för Gud att komma tillrätta med. De djupa sår vi omgärdat med skyddande murar kan äntligen läkas. Ilskan, rädslan och begären som vi har rättfärdigat avslöjas för vad de är. Vi kan transformeras och helas av Guds kärlek… I kärlekens ljus kan djup förändring äga rum i oss.

Sandra Cronk, Dark Night Journey: Inward Re-Patterning towards a Life Centered in God, 1991

Man dras till gemenskap med andra.

När jag kom in i de stilla församlingar av Guds folk, kände jag en hemlig kraft bland dem, som rörde vid mitt hjärta; och när jag gav efter för den fann jag att det onda försvagades och det goda väcktes i mig. Jag knöts till dem och förenades med dem. Och jag hungrade efter mer av denna kraft och detta liv så att jag kunde känna mig helt försonad.

Robert Barclay, Apology, 1676

I en Gudsgemenskap kan vi tillsammans göra oss känsliga för Guds tilltal och hjälpa varandra att hörsamma kallelsen till ett liv överensstämmelse med den gudomliga viljan.

En grundsats i kväkarnas andlighet är tron på inre ledning som det viktigaste sättet för Gud att närvara i våra liv… Vad än det yttre resultatet blir, kräver alltid den inre vägledningen av oss en andlig fördjupning och transformation… Endast när vi är villiga att sätta oss själva i situationer bortom vår egen viljemässiga kontroll kan Guds transformerande kraft fullt ut manifesteras i våra liv.

Thomas Gates, Members One of Another: The Dynamics of Membership in a Quaker Meeting, Pendle Hill Pamphlet 371, 2004

Att vända sig till en inre verklighet är inte detsamma som att ge upp för en hård och grym yttre verklighet. Tvärtom kräver motstånd individens resning och handling ur en inre nödvändighet men dit når man inte så länge man låtar sig anpassas av yttre förhållanden. För att kunna stå emot ondskan behöver vi få kraft och kärlek ur ett nytt liv i Gud.

Lämna över din egen vilja, lämna över din egen förmåga,
Lämna över din egen önskan att veta något eller att vara någon,
Och sjunk ner till fröet som Gud sår i ditt hjärta,
Och låt det finnas i dig, och gro i dig,
Och andas i dig, och verka i dig.
Och du skall få erfara en sötma
av att Gud känner fröet, älskar och äger det
Och kommer att leda dig till det liv som är Guds.

Isaac Pennington 1681

Vi var elva personer denna dag på Kväkargården som i den stora närvaron lyssnade till oss själva och varandra och delade tankar och erfarenheter om mystiken och hur den verkar i våra liv.

Torbjörn Söderquist